Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursprung. Ödet hade likväl åtagit sig att lära mig, att
man ingenting vinner med att bakom tystnaden söka
dölja, hvad som icke kan öfverskylas.
Det är öfverflödigt att skildra, huru jag dag for
dag blef allt mer förälskad i min f. d. fästmö.
Då Juli månad kom, och med den hennes förestående
hemresa, kände jag, att lifvet utan Gertrud var mig
värdelöst, och att det på jorden fans blott en qvinna, med
hvilken min lycka kunde uppblomstra, och denna qvinna
var Gertrud.
Jag älskade henne af hela min själ, men emellan
henne och mig stod den stolte fadern och min sårade
sjelfkänsla.
Gertruds resa var redan utsatt.
Tvenne dagar före den samma, strax på
eftermiddagen, red jag till Engsgård för att ännu en afton få
se och tala vid henne.
Då jag kom dit, sade man mig, att grefvens rest
bort, men att fröken befann sig i trädgården.
Jag tog vägen till Gertruds favoritplats och fann
henne der. Då hon vände sig emot mig, bar hennes
an-sigte spår af tårar.
Hon hade gråtit. H var för? Jag erfor en känsla af
glädje vid upptäckten af dessa tecken till sorg i hennes
eljest så lugna drag.
Hvad jag sade, minnes jag ej; men att jag
anförtrodde henne allt, hvad jag beslutat att förtiga,
det erinrar jag mig. Jag talade med all den liflighet,
all den värma och häftighet, som en oöfverlagd känslas
glöd kan framkalla. Jag sade henne, att hon nu var
hämnad, emedan jag af hela min själ älskade henne, och
det oaktadt jag viste, att hon aldrig kunde biifva min,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
