Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftonen var långt framskriden, då min betjent
klappade på dörreu, ropande:
— En herre är der nere i salen och begär att
genast få tala vid häradshöfdingen.
— Min önskan hade varit att sända “herrn “ dit,
hvarest pepparen växer; men väl ihågkommande, att jag
var ortens domare, gick jag, ehuru ovilligt, att höra,
hvad man kunde vilja mig vid denna sena timme. Jag
inträdde i salen.
Min gäst stod med ryggen vänd åt dörren och
betraktade utsigten. Vid ljudet af mina steg vände han sig
in åt rummet, och jag igenkände Gertruds far.
Blodet rusade mig åt hufvudet. All den
förödmjukelse, som denne man låtit mig undergå, framstod åter för
min själ, och min djupt sårade stolthet kom blodet att
sjuda af harm. Min helsning var stel, och säkert hade
s min ton blifvit kall och stolt, i fall han lemnat mig
ordet; men innan jag hann yttra något, sade han:
— Det förundrar häradshöfdingen att, efter livad
som förefallit oss emellan, erhålla ett besök af mig? Jag
skali likväl genast förklara det. Jag är kommen för att
gifva er upprättelse för den förolämpning, jag en gång
| tillskyndade er. Jag hade orätt då, och jag hoppas, att
ni icke vill hafva orätt nu. genom att vägra emottaga
den hand, jag räcker er till försoning. Jag har
förfördelat er: glöm det; jag har sårat er: tillgif det och var
nöjd, då jag genom detta steg bevisar er huru högt ni
står i min aktning.
Han tystnade och räckte mig handen. Denna hand
tillhörde Gertruds fader. Jag fattade den utan ett
ögonblicks betänkande.
— Herr häradshöfding, sade jag och tryckte hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
