Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråta så mycket. Jag lutade mitt hufvud emot Evas
bröst och hon tyckta det var mycket, mycket synd
om mig. Jag blaf så glad under det Eva sjöng att
jag glömde allt som förut gjort mig ledaen.»
»Brödren frågade mig om Eva varit hos systern,
och då jag försäkrade att ingen menniska varit inne
hos henne, berättade han mig denna nya dikt. Jag
började gråta och föreställde henne huru orätt hon
gjorde som ständigt ljög; men då grät hon med,
lindade sina armar om min hals och försäkrade mig att
hon icke hade ljugit.»
»Det gifs således intet medel hvarigenom jag kan
förmå henne att tala sanning, hvarken straff eller
böner, I min förtviflan öfver mitt olyckliga barns
vanart, har jag vändt mig till Herr Doktorn för att få
upplysning om orsaken till denna förvändhet i hennea
karakter och råd om huru jag bör behandla henne »
»Med verklig smärta åhörde jag denna mor, som
i sin fullkomliga okunnighet om själslifvet agade och
straffade sitt barn för en själssjukdom, utgången ifrån
en öfverdrifven exaltation i fantasien.’ Hade hon egt
den svagaste kunskap om själsförrättningarna, hade
hon äfven insett att flickan lefde så uteslutande i sin
inbillning att hon ej kuftde skilja verkligheten och
sina fantasibilder från hvarandra, utan förblandade dem.
Jag bad Fru T. föra in sin lilla dotter. Flickans
hufvud var af en sällsam form, Hon utmärkte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
