Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskyddsfrågans utveckling i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men åskådning och uppfattning ha, dess bättre, undergått en
genomgripande förändring. Vi ha lärt oss betrakta naturen med andra,
mera förstående ögon, vi ha fått en nationell konst och en nationell
diktning, som hämtat innehåll och styrka just från denna, förr så förbisedda
och ringaktade natur, och vi veta nu, att svensken bebor ett
land, som i fråga om vackra, storslagna och, framför allt, omväxlande
landskapstyper kan täfla med hvarje annan trakt af jorden.
På samma gång har den sanningen mer och mer trängt sig fram att
grunden till all äkta fosterlandskärlek är att söka i den
lefvande naturen samt att det är den, som skapar folkkaraktären
och sålunda på visst sätt blir bestämmande för den roll en nation kommer
att spela i folkens historia. Och så har man till sist börjat känna det
som en kulturell plikt, en hederssak och ett behof, att, i den
mån det är möjligt, söka bevara hemlandets natur i dess ursprungliga
ofördärfvade skick.
Under det naturskyddets stora idé sålunda sakta men säkert mognat
i det allmänna medvetandet, har man emellertid kunnat iakttaga,
huru de rester af orörd natur, som ännu finnas här och där i vårt
land, på ett allt mer ögonskenligt sätt börjat utsättas för total
förintelse genom den hastigt framträngande odlingen samt ännu mera
genom industrialismen och den däraf alstrade merkantila sinnesriktningen
hos massan af folket.
Den förste, som mera offentligt fäste uppmärksamheten på detta
förhållande, var den frejdade forskaren A. E. Nordenskiöld. I en
uppsats i den 1880 tryckta festpublikationen »Per Brahes minne» påvisade
han nämligen de faror, som i Sverige hota det naturliga landskapet
från industrialismens och det moderna jordbrukets och skogsbrukets
sida samt det önskvärda i, att någon rest af landets ursprungliga
natur blefve bevarad för att åt senare släkten gifva »en verklig
bild af fosterlandet, sådant det fordom varit, medan åkerns omfång än
var ringa, medan det än fanns ouppodlade sjöstränder och skog, som,
ej berörts af yxan». Det hela utmynnade i ett förslag att på något
kronan tillhörigt område i öfre Norrland inrätta en »rikspark»
efter mönster af Yellowstoneparken i Nordamerika.
Dessa väckande ord af en bland tidens mest frejdade vetenskapsmän
tycktes dock ha förklingat tämligen ohörda. Årtionden gingo till
ända, utan att det tilltalände förslaget om inrättande af en nationalpark
bragtes ett enda steg närmare sin lösning, och det naturskydd,
som möjligen här och där utöfvades af enskilda, kom icke att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
