Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskyddsfrågans utveckling i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapliga intressen och mera allmänt estetiska hänsyn härvidlag
borde gå hand i hand. Kort sagdt, han gaf oss svenskar det välbetänkta
rådet att med af seende på våra naturminnesmärken, så att säga,
söka realisera Skans-idén öfver hela vårt land.
De sålunda gifna uppslagen vunno genast den varmaste anklang
inom olika kretsar, hvartill kom, att naturskyddsfrågan, förr än någon
vågat hoppas, bragtes inom området för praktisk politik genom en
af lektor K. Starbäck i riksdagens andra kammare väckt motion.
Denna motion, som frambärs den 20 februari 1904 – en knapp månad
efter att professor Conwentz hållit sitt ofvannämnda föredrag – och
utmynnade i förslag om en riksdagsskrifvelse angående utredning
om skyddsåtgärder för vårt lands natur och naturminnesmärken, rönte
det gynnsammaste mottagande i vår lagstiftande församling och antogs
enhälligt af båda kamrarna. Med anledning af riksdagens skrifvelse
infordrade k. m:t först af Vetenskapsakademien och därpå af Domänstyrelsen
yttranden i ämnet, hvilka kommo att innehålla många viktiga
förslag till riktlinjer för en blifvande lagstiftning. Till
Vetenskapsakademiens yttrande, som utarbetats af en kommitté,
bestående af professorerna G. Retzius, A, G. Nathorst, Gerhard Holm,
Gerhard De Geer och E. Lönnberg, hade jämväl fogats en bilaga,
innehållande en hel del förslag till skyddsområden och skyddsföremål.
Förslagen hade ingifvits till Vetenskapsakademien som svar på ett
frågecirkulär, hvilket af kommitterade utsändts till akademiens
klasser för olika grenar af naturhistoria, till motsvarande fackmän inom Vetenskapssocieteten i Uppsala och Fysiografiska sällskapet i Lund, till
Biologiska föreningen i Göteborg, till alla domänintendenter och jägmästare
i riket samt till ett antal personer i öfrigt, som kunde antagas vara för
frågan särskildt intresserade.
Efter infordrandet af de båda ofvannämnda yttrandena fick emellertid
den viktiga frågan vänta på ytterligare behandling i nära två års
tid. Först i juni 1907 tillkallades af jordbruksdepartementet såsom
sakkunnige lektor K. Starbäck, professor E. Lönnberg och dåvarande
häradshöfdingen, numera justitierådet L. Améen, hvilka fingo i uppdrag
att utarbeta ett betänkande i frågan. Detta betänkande, som förelåg
i tryck redan i början af december nyssnämnda år och betecknade
ett lika raskt som godt utfördt arbete, har i allt väsentligt lagts till
grund för de lagbestämmelser och förslag, som efter bearbetning inom
vederbörande departement och myndigheter antogos af 1909 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
