- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1910 /
37

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda stora lappländska nationalparkerna. Stora Sjöfallet och Sarjek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angustifolium) röda blommor lysa i det gröna, som här och där afbrytes af
branta stenur. I dessa finnes ej fäste för någon växtlighet och deras
skarpkantiga stenar och block ligga så lösa, att ras lätt uppstår, om
man är oförsiktig vid deras bestigning. När man väl uppkommit på
platån, har fjällbjörken blifvit krypande och bärriset magert och förkrympt
utom mjölonriset, som breder ut sig i mattor. Dvärg-en {Juniperus
communis nana
) och dvärgbjörk (Betula nana) aflösa nästan
alldeles fjällbjörken. Linnean är talrik, men jämte den samt lappljung
(Phyllodoce coerulea) och gullris (Solidago) är der ej många blommor
att få se. Fjällgrönan (Diapensia lapponica) ger så litet färg i sin anspråkslöshet,
och de spridda stånden af fjällkloärt (Astralagus alpinus)
äro för få, för att deras blå blommor skulle kunna ge något intryck.
Mera i ögonen fallande är då lummer och dvärglummer, i synnerhet
då de växa bland hvit laf.

När man skådar sig omkring från denna plats, har man en vidsträckt
utsikt öfver de björkklädda lågfjällen kring Rappokjaure och
upp mot den stora sjön Satisjaure, genom hvars midt nationalparkens
norra gränslinje drager mot väster.

I Rappokjaure simmar en lomkull, och drillsnäppor syntes vid
stranden af Langas, eljest visade sig endast några dalripor, ty vädret
var dåligt. Dock kunde man sluta sig till närvaron af en del andra
djurformer. I barrskogen sågs tjäderspillning, och älgspillning förekom
i synnerhet där i riklig mängd, men äfven i björkskogen. På
Tsåksevaras platå funnos några ben af en hare, förmodligen rester
efter en kungsörns måltid. Äfven af fjällräf syntes märken däruppe,
liksom det äfven kunde märkas, att Gällivarelapparnas renar plägade
draga fram här.

Fortsätter man sedan färden uppför Langas från Tsåkseluokte,
finner man tallskogen fortsätta på sjöns norra strand och på de lägre
bergsluttningarna i ett ibland bredare, ibland smalare bälte. Stundom
är den insprängd med björkskog och öfvergår högre uppåt fjällen alltid
i dylik. Denna blir i sin tur allt lägre och lägre. Slutligen blir
den krypande och till sist upphör den alldeles på de högre topparna
såsom t. ex. på Suppats, på hvars läsidor den dock sträfvar högt upp.
Utanför Tsåkseluoktebukten ligga några holmar, som utgöras af låga
moränref med björk, dvärgbjörk och viden samt på de västliga äfven
tall och enstaka granar. På den västligaste Tsåkseudden äro tallarna
helt präktiga. Där liksom längs stranden vidare västerut är marken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:29:41 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snf/1910/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free