Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda stora lappländska nationalparkerna. Stora Sjöfallet och Sarjek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamhet ända nere vid sjöstranden, utan måste draga sig tillbaka
och liksom klänger sig vid fjällsidorna, så att stranden och alla utskjutande
uddar blott klädas af låg björkskog. Detta ger en egendomlig
prägel åt landskapet och tolkar naturens hårda karghet i dessa
trakter, äfven om man skulle ha lyckan få se dem i sommarsolsken.
På sjön Langas södra sida utgår nationalparkens gräns, såsom af
den ofvan anförda beskrifningen framgår, strax väster om den egentliga
Saltoviken, som är bekant i turistkretsar, emedan en gångväg till
Kvikkjokk här tager sin början. Om vi göra en landstigning på
Langas södra strand, där nyssnämnda gränslinje framkommer, finna vi
den närmast sjön ha form af en liten bäck, som framrinner genom
björkskogen och i dess närhet är växtligheten såsom vanligt ganska
ymnig. Röda lysa blommorna på mjölke (Epilobium angustlfolium)
och skogsnejlika (Melandrium rubrum), men skogssnäfvans (Geranium
silvaticum) purpur saknas ej, under det att vintergrönornas i tvenne
arter (Pyrola rotundifolla & secunda) och kovallens (Melampyrum pratense)
smärre blommor ej kunna åstadkomma någon färgverkan annat
än på nära håll. Följa vi sedan bäckens lopp uppåt ett litet stycke,
komma vi snart till en mycket djup ravin, som delvis har alldeles
tvärbranta stränder och är kanjonartad till sin natur. Det är i sanning
»en graf, som ingen kan hoppa öfver, inte ens en björn», såsom
lappen Keira Vannar sade, då han omtalade den för mig. Någon
förträffligare gräns för en nationalpark kan man ej tänka sig, och det
skulle vara bra, om den vore af denna beskaffenhet på längre sträckor.
Ravinen omgifves på båda sidor af fjällhed med dvärgbjörk, odon,
mjölon, ripbär, kråkbär, polarviden, dvärgen, lummer och dvärglummer,
men äfven blomväxter som lappljung, fjällgröna (Diapensia),
krypljung, {Azalea procumbens), gullris o. s. v. Där marken genom
snösmältningsvatten hålles vid den erforderliga fuktighetsgraden, blir
floran genast rikare. På ett ställe var en backsluttning alldeles gulfläckig
af den vackra fjällfiblan (Hieracium alpinum) och där fanns
också svarthö (Bartschia), lappspira {Pedicularis lapponica), ögontröst
(Euphrasia), fjällviol (Viola biflora), kattfot, hönsbär (Cornus suecica),
stjärnört (Trientalis), hvitblommig fjällarv (Cerastium alpinum), silkesluden
fjällkåpa (Alchemilla alpina) och den röda alpsyran (Rumex arifolius),
hjortron m. m. för att ej nämna en del gräs och starrarter.
När man uppkommit på höjden, finner man i söder framför sig en
bred myrartad. dalgång genomfluten af Ausjokk. Rätt ut till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
