Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De båda stora lappländska nationalparkerna. Stora Sjöfallet och Sarjek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa är som vanligt en yppig växtlighet af höga videsnår och rikligt
med örter i frodig utbildning såsom borsttistel {Cirsium heterophyllum)
med röda blommor och under silfvergrå blad, fjälltolta (Mulgedium
alpinum) och fjällskära med blå blommor, älggräs med hvita, skogsnäfva,
skogsnejlika, bullblomster, kabbleka, smörblomma, gullris, jungfrubär,
daggkåpa, fjällviol, lundstjärnblomma, fjällarv (Cerastium alpinum),
harsyra, stenbräckearter (Saxifraga), tätört, Angelica, trollbär
(Paris), ögonljus (Pyrola uniflora) m. fl. Rödvinbärsbuskar äro rätt
vanliga. I björkskogen växa sträfva rörsoppen (Boletus scaber), kremlor,
riskor och andra svampar.
Att djurlifvet är rikt på ett ställe med så riklig växtlighet, kan ju
i förväg anses naturligt. En stor björn lär upprepade gånger observerats
på Nieras-sluttningarna och än i somras gick den där, det är säkert.
Ej långt från grefve E. von Rosens stuga anträffades alldeles färska exkrementer,
som utvisade, att björnen vid denna tid lefde af gröna växtämnen,
men på andra ställen bestod spillningen af äldre datum af kråkbär.
Talrika »björnrif» i mossan och marken visade ock, att han här
har sitt vanliga stråk. Denna björn är antagligen en hanbjörn, då den
säges vara mycket stor. På andra sidan Stora Sjöfallet i Kirkao-fjällen
sågs i våras en björnhona åtföljd af en fjolårsunge och tvenne årsungar.
Det finnes sålunda åtminstone fem björnar i Stora Sjöfallets
närmaste omgifning. Huruvida flera björnar finnas längre nordvästvart,
är ej godt att säga, men det är ej osannolikt, ty en björn har i
vinter dödats väster om nationalparken väster om Vaisaluokte.
Vissa tider på året uppehåller sig också en talrik älgstam i dalgången
längs Vietusjokk. Det kunde man se på den myckna älgspillningen
samt på de afbetade hägg-, rönn- och videbuskarna. Äfven
sågos platser, där älgarna fejat sina horn. Mård har iakttagits af
grefve von Rosen.
Fågelfaunan i denna dalgång är också rik. Kullar af dalripa träffas
alltsomoftast, i björkskogen skvattra snöskator och af småfåglar finnas
gråsiska, bergfink, rödstjärt, löfsångare, lappmes och grå flugsnappare.
Vid Pardnejokk, ett af biflödena till Vietusjokk, och förmodligen
äfven annorstädes ha stömstarar sitt tillhåll. Af lägre ryggradsdjur
sågos blott vanliga grodor, men sådana af ansenliga dimensioner
finnas där.
Då man närmar sig Vietusjokks öfre lopp, öfvergår skogen i en
gles tallhed med träd i alla åldrar, men plantorna äro få, trots att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
