Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Säfja. Af Rutger Sernander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit med på Linnés tid. Denna poppel hade emellertid bildat en hybrid
(P. canescens, »gråpoppel») med vår vanliga asp (P. tremula). Hybriden
har nu rundt resterna af den gamla poppelstubben genom rotskott
bildat en liten lund (fig. 4), som i sitt slag är något ganska
enastående hos oss.
Det berättas ute vid Säfja, att Linné någon gång brukade komma
resande hit, då husfriden på Hammarby af en eller annan anledning
fått sig en knäck. Linné, som i hvardagslag var godheten själf, kunde
bli uppbrusande häftig, och hans hustru Sara Lisa var tydligen ett
strängt fruntimmer med skinn på näsan. På Säfja blef han emellertid
som en sol igen, gick omkring, rökande sin pipa, och talade med
folket, af hvilket han här som öfverallt var särdeles omtyckt och värderad.
Så låg han där öfver natten och nästa morgon återvände han
till Hammarby, som om ingenting passerat.
Säfja har ett minne från Linnés tragiska sista år med deras tunga
sjukdomsdagar, som långsamt, bit för bit, nedbröto hans eldsjäl.
Månaden innan han dog, det var i december 1777, skulle Linné en
dag efter läkarens föreskrift ut för att hämta frisk luft. Det var slädföre,
den sjuke kände sig upplifvad och befallde drängen att köra ut
till Säfja. Drängen var visserligen af familjen strängeligen förbjuden
att resa utom staden, men han lydde i stället sin gamle husbonde.
Härute fick nu denne sin sista glada stund i lifvet. Han låg hela
aftonen på slädfällen framför köksspisen, där man just, som traditionen
berättar, var sysselsatt med att grädda bröd, och rökte sin pipa
i samspråk med husets folk, tills han påträffades och i mörker och
hällregn fördes hem till Uppsala.
Färden till Säfja blef ock hans sista resa. Utanför stadens tullar
kom han aldrig mer, och den 10 januari 1778 nådde honom som
bekant döden förlossaren.
Hans arrendebönder, berättas det i den utförliga skildringen af
begrafningen, buro honom till grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
