Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garphytte nationalpark. Af EINAR LÖNNBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
västra hörnet ett ägostycke; som redan förut tillagts kronojägarebostället
Sågaregården och där användts som betesmark. I östra hörnet
har afsöndrats en bit åkerjord och i det norra ett stycke hag- och
ängsmark. Genom dessa afsöndringar, som ej äga betydelse för nationalparken,
erhålles en god begränsning af denna och så beskaffad,
att den hägnad, som erfordras, sammanfaller med den, som i hvilket
fall som helst eljest måste vidmakthållas.
Följande kortfattade beskrifning torde lämna någon antydning om
beskaffenheten af Garphytte nationalpark. Innan kronan öfvertog
Svenshytte Östergård, hade denna utsatts för en synnerligen hård afverkning,
så att knappt något enda gammalt vare sig barr- eller löfträd
kvarstod med undantag af på ett ställe, som längre fram skall
omtalas. I detta afseende är området i fråga ej af den beskaffenhet,
som är mest önskvärd för en nationalpark, men med hänsyn till den
utomordentligt kraftiga och rika återväxten, som ingenstädes har tillåtit
kvarblifvandet af någon kalmark, har man fullt berättigade förhoppningar
om, att naturen inom jämförelsevis kort tid skall läka de sår, som »kulturen»
slagit, och att snart nog äfven trädvegetationen skall lämna en sådan
landskapsbild, som motsvarar syftet med afsättandet af nationalparker.
Örtvegetationen är inom en del af området särdeles yppig. Nationalparken
omfattar flera olika vegetationstyper. Den del, som ligger närmast
landsvägen, är en löfäng, som företer den inom vårt land mindre
vanliga egenskapen, att asken är karaktärsträd. Men utom den träffas
där så godt som alla våra inhemska löfträd, som nå denna breddgrad,
i större eller mindre antal. De flesta äro visserligen ännu helt unga
men uppträda i frodiga och tätt växande exemplar. Anteckning gjordes
om förekomsten af oxel, rönn, hägg, lönn, asp, björk, gråal, ek,
alm och lind. De båda sistnämnda dock tämligen sparsamt. Af buskar
märktes framför allt hassel men vidare brakved (Rhamnus frangula) och
vägtorn eller getapel (Rh. cathartica), nyponbuskar, krusbär, berberis,
tibast, odon samt några olika slag af viden.
Vid tiden för mitt besök, den 18 juli, hade vårens och försommarens
örter till stor del redan skattat åt förgängelsen, men af en
del funnos ännu rester, som tydde på, att äfven dessa årstider haft sin
fägring af gullvifvor, bullblomster och konvaljer m. fl. Men i dessas
ställe utvecklades nu den härligaste blomsterprakt med det leende och
tjusande färgspel och den mjukhet i formen, som blott den svenska
löfängen på bördigare jordmån förmår att skänka, men som nu tyvärr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
