Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garphytte nationalpark. Af EINAR LÖNNBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som behöfva mera väta för att trifvas. I ett stenrös återigen frodades
mjölke (Epilobium angustifolium), vargmjölk (Euphorbia ésula), hallon o. s. v.
Denna uppräkning i all sin ofullständighet torde lämna en liten
föreställning om ängsmarkens flora i Garphytte nationalpark. Går man
nordväst vidare inåt parken och uppför sluttningen, träffar man sådana
växter, som föredraga torr mark, såsom kummin, gulmåra (Galium verum),
smultron o. s. v. Snart vidtager ung tallskog på moränmark
med dess karakteristiska undervegetation. Gränsen mot ängsmarken är
särdeles skarp. Ännu längre fram öfvergår skogsbeståndet till gran
i öfvervägande mängd. En liten bit häraf har visserligen gallrats,
men då det skulle varit opraktiskt att urskilja en dylik liten areal, har
den medtagits och det kan också vara af intresse att i en framtid jämföra,
huru utvecklingen kommer att te sig i detta gallrade och det
alldeles orörda området. Detta ej gallrade området är en fullständig
snårskog, tät som en borste, som man brukar säga. Den består hufvudsakligen
af gran med insprängd björk, gråal, berberis och tall etc.
Denna har alla förutsättningar för att med tiden utväxa till en riktig
urskog och dess utveckling bör kunna förete mycket af intresse af så
väl vetenskaplig som praktisk art.
Öfver den öfriga nationalparken höjer sig en liten bergskägla,
Svensboberget, som lär vara en af de högsta spetsarna på Kilsbergen.
På denna bergtopp finnes gammal grof skog, som fått stå kvar till
följd af sin oåtkomlighet, hvilken skulle gjort afkastningen af en eventuell
afverkning obetydlig.
Inom nationalparkens norra del inneslutes Bergahagen, ett litet f.
d. torpställe, numera utan åbyggnader och utgörande en gräsäng bevuxen
med ask, hägg, vildapel, björk och asp samt med en örtvegetation,
som består af delvis samma arter, som förut nämnts för den
egentliga och större ängen. Floran är dock här både artfattigare och
mindre frodig till följd af mindre bördig jordmån samt sluttning mot
norr. Det bör sålunda kunna vara af intresse att under kommande
tider anställa jämförelse mellan växtlighetens utveckling inom dessa
båda områden.
Från geologisk synpunkt erbjuder nationalparken, utom själfva
berggrundens beskaffenhet, förekomst af urkalk o. s. v., åtskilliga andra
bildningar af intresse såsom särdeles vackra strandvallar och strandterrasser,
som förskrifva sig från det senglaciala hafvets tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
