Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1910 / 90 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några fågelbilder från Tåkern.Foto och text av Rudolf Söderberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnöjelse på grund af den vackra rödbruna och gråvattrade dräkt, som
hanarna bära. Det sällskapliga lif dessa senare föra äfven nu om våren,
sammanslutna i större eller mindre flockar, är betingadt däraf, att de
bilda det starkare könet äfven i den meningen, att de utgöra den till
individantalet långt mäktigare parten.

Därför blir ock konkurrensen stor, när hjonelagen skola ingås, och
därför är det alltid ett muntert stim och sorl af skorrande röster, där
brunanden är ute på giljarstråt. Tåkern kan räkna det som en af
dess största förtjänster att ha blifvit ett brunandens stamtillhåll i Norden,

GRÄSANDHONA MED UNGAR. Fot. af förf.

och så länge den sjön är till, kan man med tillförsikt hysa hoppet
icke blott, att hennes ätt skall varda beståndande, utan också att
den vitala lifskraft hon visat prof på slutligen skall tvinga henne att
uppsöka de stränder, som ännu aldrig lifvats af hennes muntra vårlekar.

Till ett rikt bord med festliga anrättningar kommer det många
gäster. Och Tåkern har samlat dem till sig i brokig mångfald, vattnets,
mossarnas och landets fågelfolk ur skilda läger. Att vattnets bebyggare
se många af sina främste representanter bland dem är endast naturligt.
Gräsänderna täfla med brunänderna att ge sjön dess liffulla prägel,
och åtskilliga bland deras and-förvanter förhöja liksom de själfva genom
sin färgprakt den festliga glans, hvari våren härute prunkar.

Där synes skedanden i sin bjärta vårdräkt troget följa sitt vif, där
ila små årt- och krickänder fram på snabb färd till någon okänd vrå,
som blifvit dem kärast, och där kan komma små kolonner af knipor
och bläsänder, hviika dock icke jämlikt naturens dem påbjudna lagar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>