Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om roffåglar, som äro värda skydd. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord om roffåglar, som äro värda skydd.
Af
EINAR LÖNNBERG
För ungefär en mansålder sedan var gladan i de delar af landet,
som man i dagligt tal kallar södra och mellersta Sverige, en ganska
allmän fågel. På sin klufna stjärt var den ju också så lätt igenkänlig,
att äfven den minst fågelkunnige ej behöfde misstaga sig och
inregistrera den under »hök»-namnet, som eljest för många täcker så
godt som alla dagroffåglar. Många af oss minnas nog ännu, huru vi
under ungdomsåren beundrade gladornas flykt, när de med, som
det tycktes, alldeles orörliga vingar gledo fram och i vida spiraler
alltjämt stego högre och högre, till dess att de knappt kunde skönjas
annat än som små svarta prickar i den blåa rymden och slutligen försvunno.
Det var något mystiskt i detta, som tilltalade barnasinnet,
liksom också i deras klagande hvissling, så länge de voro inom hörhåll.
I synnerhet på eftersomrarna gafs tillfälle att göra dylika iakttagelser,
då gladungarna för året kunde deltaga i flygöfningarna. Skådespelet
förhöjdes då också, därigenom att man hade flera fåglar att vakta, då
de seglade sina vackra spiraler.
Nu torde det dock vara något mycket sällsynt att få se någon
glada i Sverige, ehuru tiden för dess allmänna förekomst ej ligger så
långt tillbaka. Nästan i närheten af hvarje större insjö fanns då ett
eller annat gladpar och de häckade gärna i träd, som stodo vid eller
ej långt från sjöstranden. Detta var nog af bekvämlighetsskäl, ty
längs sjöstränderna sågos de ofta flyga för att speja efter af vågorna
uppkastade döda fiskar eller annat dylikt animaliskt afskräde, som
kunde tjäna dem till föda. Trots den eleganta flygkonst, som gladan
ådagalägger i de högre luftlagren, är hon nämligen ej så särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
