Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1910 / 105 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om roffåglar, som äro värda skydd. Af Einar Lönnberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat år igen och fiskar i desamma vattnen till glädje för naturvännen
och utan att göra något intrång i fiskaryrket. Jag har ej heller
någonsin hört, att en fiskare velat göra en fiskgjuse något ondt, utan
han tål honom gärna. Oftast är det okynnet, som är fiskgjusens
värsta fiende, vare sig att hans tall fälles, när »afverkningens» schablonande
far fram öfver marken nära hans hemvist, eller han själf tillfälligtvis
skjutes ned af någon, som han intet ondt gjort.

O. Halldin fot. FISKGJUSE. Efter fotografi taget på Skansen.

De båda stora ädelfalkarna,
jaktfalken och pilgrimsfalken,
göra mera skada från jägarens
synpunkt. Den förra fångar
ripor med förkärlek och den
senare jagar änder med en
utomordentlig skicklighet. De
äro därför ej väl sedda och
efterhållas skarpt. Låt vara,
att man ej kan ha för många
dylika fågelvärldens rofriddare
på sina jaktmarker, men
det bör å andra sidan vara en
skarp gräns uppdragen mellan
ett lämpligt efterhållande och
utrotningskrig. Ett par af dessa
härliga fåglar bör för öfrigt
bereda jägaren och naturvännen
mera sann glädje än ej
så få stekar. Den snabbhet
och den skicklighet, hvarmed
de förfölja och fånga sitt byte,
är beundransvärd. Det är således
ingalunda förvånansvärdt att falkjakten under långa tider uppskattades
såsom en synnerligen ädel sport. Men det skulle vara orätt,
att föreställa sig, att t. ex. en pilgrimsfalk alltid smörjer kråset med
andstek. »Björnjakt är en bragd hos goten, harjakt är hans tidsfördrif»,
som skalden säger. Dufvor, vadarfåglar och trastar ingå i hans
diet och dessutom i mycket väsentlig grad kråkor och kajor. Genom
fångsten af dessa svartfåglar gagnar han och kompenserar i viss mån
sålunda den skada, han gör på jaktbart vildt. Det uppgifves, att på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>