Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och notiser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemenligen »åd» eller »åda», men mister hon sina ägg och blir driven
från boet, döpes hon om till »skröja» eller »svacka». Tilläggas bör, att
man på andra kuststräckor af vårt land har minst lika många skilda
namn för ejdern, helt olika de nyss uppräknade.
Nu kan det väl hända, att ejdern en gång i tiden, såsom de många
namnen tyda på, verkligen varit ett »kärt barn» för skärgårdsborna,
något som f. ö. ej alls vore att undra på, då man tänker på hans
stora ekonomiska värde, hans dun och hans kött, för att nu icke tala
om hans präktiga utseende. Men har det varit så, då ha förhållandena
på senare tider förändrats på ett beklagligt sätt, ty den dag som
i dag är kan ejdern med allt fog betecknas såsom skärgårdens styfbarn
detta hvad beträffar vår östra kust.
Om ejderskyttet för vettar ute bland de yttersta skären i början
af sträcktiden, de sista dagarna i mars och under första delen af april,
är ej så mycket att säga, alldenstund de fåglar, som då få sätta lifvet
till, åtminstone till en del torde utgöras af sådana, som äro stadda på
flyttning mot höga norden och ha sina häckplatser långt utom våra
landamären. Men skyttet fortsattes icke blott under hela den lofliga
tiden, t. o. m. den 24 april, utan ännu långt in i maj - ty i våra
yttre skärgårdar är jaktstadgan något, som man högst litet bekymrar
sig om - och nu är det icke längre sträckfågeln, utan den s. k. vanfågeln,
som bygger och bor på vederbörandes egna marker, förföljelsen
går ut öfver. Allt eftersom våren fortskrider och sund och vikar
bli isfria, kommer »vanfågeln» allt längre inåt skärgårdarna, och, då
det blir tid för honan att gå upp på land och lägga sina äggy är både
hon själf och den henne uppvaktande hanen mycket lätt att åtkomma
i närheten af de gamla häckplatserna.
Hvilka som genom hänsynlöst skytte mest bidragit till att ejdern
i Stockholms skärgård år efter år så starkt aftar i antal, skärgårdsborna
själfva eller de s. k. herrjägarna från staden, hvilka på senare tider
plägat uppenbara sig i alltjämt växande antal, är svårt att af göra. Ytterst
måste skulden helt visst hänskjutas till de moderna hagelgevären
och till den äfven bland allmogejägarna allt mera utbredda vanan att
skjuta i flykten. Flyktskott på långa håll äro äfven i nio fall af tio orsaken
till, att antalet skadskjutna fåglar, som få framsläpa sitt lif som
krymplingar eller lida en långsam och kvalfull död, uppkrupna på land,
under senare tider ökats i så bedröflig grad.
I detta sammanhang kan jag emellertid icke underlåta att omtala
en episod från årets ejderjakt, som, om den också, såsom man må
hoppas, torde vara tämligen enastående i sitt slag, likväl är betecknande
för vissa s. k. gentlemannajägares framfart.
En viss kammarherre, f. ö. känd som en ovanligt skicklig skytt,
kom i midten af sistlidna april ut till Svenska Högarna, där ejderstammen
till följd af de skyddsåtgärder, som vidtagits på kringliggande skär,
är ovanligt riklig. Efter några morgnars ifrigt bedrifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
