Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
vidtager åter björkskogsplatån med något frodigare björkar i
synnerhet på den långa och branta sluttning, som för ned
mot den i Sädvajaure utfallande bäcken, hvilken, såsom ofvan
föreslagits, bör utgöra gräns för nationalparken. I denna
sluttning liksom äfven mot Sädvajaure finnas äfven talrika små«
rönnar, som visade tecken på, att älgar hade sitt tillhåll i
dessa trakter. Någon enstaka hägg träffades äfven, och de
vackra blåblommiga lundväxterna Mulgedium, Aconitum m. fi.
frodades här också. I sluttningen mot Sädvajaure finnas några
få tallar mycket glest insprängda i björkskogen, och de torde
vara de enda representanterna för detta trädslag i hela
nationalparken. Vid stranden af Sädvajaure växa en del vackra örter
såsom Sceptrum carolinum, Rhodiola rosea m. fl.
Hvad den föreslagna nationalparkens fauna angår har
redan antydts, att älg förekommer där. Spår af älg sågos
flerstädes och rönnarne buro, hvarhelst de förekommo, märken
efter älgbetning, men några alldeles färskbrutna kvistar sågos
ej. Älgstammen torde i alla fall vara god inom området.
Björn har fordom förekommit regelbundet i dalgångarne
söder om Peljekaise och äfven söder om Tjallasjaure. De äro
dock nu tyvärr alldeles utrotade. Varg och järf torde endast
vintertid ströfva öfver området. PåVuomavare fann jag 1912
lämningar af en af varg troligen under vårvintern rifven
ren-herk. Vanlig räf torde vara ganska allmän. Spår och
ex-krementer sågos än här än där, och i en liten grusbacke
voro några gamla lyor gräfda. Hermeliner sades vara
synnerligen talrika och skylldes vara (delvis) skulden till det klena
fågellifvet.
Hare förekommer rätt talrikt i synnerhet norr om
Tjallasjaure att döma efter spillning. Af smärre gnagare märktes
blott Microtus agrestis.
Fågeltillgången visade sig mycket klen år 1912. Detta
beror på flera samverkande orsaker. Föregående sommaren
hade varit synnerligen ogynnsam för småfåglarnes
fortplantning, i det att genom kyla och regn ungarne och äfven många
gamla fåglar gingo under. Äfven år 1912 var sommaren
ogynnsam på grund af alltför stor torka under för- och
högsommaren, hvarigenom en mängd smärre vattensamlingar,
omkring hvilka eljest riklig fågelföda finnes, torrlagts och rent
af vattenbrist uppstått. Hermelinerna torde också ej vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
