Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
län. Kullaberg bildar en hög, smal bergås, som till en
längd af halfannan mil och en bredd varierande mellan 1 och
l.f> km. sträcker sig från spetsen af halfön mellan Kattegatt och
Skelderviken ner till fiskeläget Rekarkroken i Jonstorps socken.
Östra sidan af berget är mera långsluttande, men i väster,
från Arildsläge till spetsen stupar berget med 100 m. höga,
mestadels otillgängliga väggar på en sträcka af 8 km.
tvärbrant i hafvet. Söderut öfvergår bergåsen med jämna afsatser
i slätten. Den högsta punkten når 188 m. öfver hafvet; i
medeltal är platåns höjd blott 90 —120 m., och mot spetsen
sänker den sig till 77 m. öfver hafvet.
Bergarten är en ljust rödgrå, strimmig granitgnejs
med inlagringar af mörka, ofta granatförande hornblenden.
Bergets skönhet betingas hufvudsakligen af den förunderliga
blandningen af vildhet och idyll, kala, höga, branta bergväggar,
vilda klyftor med den rikaste växtlighet, mjukt formade kullar,
leende dalgångar och ljusa bokskogar. Vackrast äro bergets
konturer sedda i sin helhet från nordsidan, ute till hafs. Sedt
på afstånd — t. ex. från Hallands Väderö — har det med
sina veka våglinjer och sin daggblå färgton en förunderlig
likhet med Capri.
Kullabergs flora förefaller ett svenskt öga sydländskt rik
och bär också ännu någon prägel från den postglaciala
värmetiden. I synnerhet rik är björnbärsfloran. Redan i början
af 1880-talet konstaterade nuvarande rektor L. M. Neuman i
Ystad befintligheten af för Kullen och Hallands Väderö
egendomliga Rubus-arter, och professor Bengt Lidfors, som ju
var specialist på detta område, skref i en af de sista artiklar,
vi ha af hans mästarhand, att »på Kullabergs sydsida finnes
en naturlig försöksträdgård, där nya växtformer uppstå inför
våra ögon». Under åren 1888 — 93 konstaterade han allenast
vid Mölle en nybildning af ej mindre än fyra olika
björnbärstyper. Dess värre lär den märkligaste af
björnbärsarterna här, Rubus kullensis, redan vara utrotad, och
detsamma har man uppgifvit för mig vara fallet med Primula
acauliSy som jag såg här i min ungdom, då redan så sparsam,
att jag icke vågade taga något herbarieexemplar däraf Utom
dessa båda ha ytterligare två växtarter här sin unika svenska
ståndort, Lathyrus sphœricus och Festuca heterophylla, af
hvilka i synnerhet den förra är hotad till sin existens. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
