Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
lyste et swårt skimmer, som här och där, hwaräst Solen
wärckat, gläntsade af Guld». Vidare säges, at solen »giorde
honom helt mör, at han frätte sig sielf, och at af des
nedfallna Grus låg lik som en Atteplatz omkring honom,
besynnerligen på södra sidan. — — Efter denna Sten-art war
främmande här på Landet, är swårt at begripa, huru denna
kommit hit, och om Watnet warit mäktigt, at rulla honom
ifrån Swerige eller Ryssland, den tiden detta Land låg under
watnet».
Förf. foto. 1913.
FIG. 1. »GULLSTAINEN».
På sitt vanliga distinkta och träffande sätt har Linné
alltså framhållit i stort sedt de betydelsefulla fakta, som här
föreligga. Det märkligaste i hans uttalande är gifvetvis det,
att blocket antages härstamma från Åland, äfven om detta
icke direkt utsäges. — Förhållandet är, att bergarten i fråga
verkligen är en s. k. »själf-frätsten» eller rapakivigranit, som
i fast klyft finnes endast på Åland och i södra Finland,
hvarför Linnés diagnos är högst märklig. Naturligt nog var det
verkliga transportmedlet, eller, såsom vi nu veta, landisen,
för Linné obekant, enär man på den tiden ännu icke hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
