Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
totalt hafva förlorat föregående generationers känsla för stil,
d. v. s. hur en byggnad bäst skall anpassas efter
omgifningarna.
Nu bör man dock icke alltför mycket berömma forna
tiders människor i
detta afseende, ty
den känsla för stil,
de gamla gårdarna
i allmänhet
ådagalägga, var säkerligen
icke ett drag af geni
hos den stora
mängden af byggare. Men
på en tid, då
tillvaron tedde sig
mindre jäktande än nu,
hade nya hugskott
ingen jordmån, utan
Förflöto. man nöjde, sig med
GAMMAL OFÖRDÄRFVAD BERGSLAGSGÅRD. ^ bygga ungefär
som man gjort det
på fars och farfars tid. Och det är godt så länge stilen i
byggnadssättet får hvila på traditionen. Sällan äro just i
denna bransch andras hugskott än undantagens värda att utföras.
Just i våra dagar, då byggnadsverksamheten är som
intensivast och då det verkligen börjar gå upp för en del folk,
att naturen icke bara i och omkring våra städer håller på att
fördärfvas, utan att äfven landsbygden är starkt hotad, är tiden
inne att bedrifva ett målmedvetet och väl planlagdt
upplysningsarbete mot dåliga byggnader. Några af våra skriftställares
protester mot tidens vandalism och brist på stämning synas
mig vara ett bevis på, att denna verksamhet redan har
begynt. Så är Karl-Erik Forsslunds sista versbok »Daldikter
och vandringsvisor» ett synnerligen vackert uttryck för denna
protest. I dikten »Ett gammalt par», tänkas två gamla härb’ren
»se och lyss i solig frid
till bygdens sorl och dalens bråda id».
Och följande tänkvärda syn på saken låter författaren
det gamla bli talesman för:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
