Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
hjälp. Hvad Vassivagge-lokalen beträffar, får man väl närmast
antaga, att växten spridts dit med människor eller kanske
snarare med betande djur (renar?).
Af Torneträsk-områdets endast under ruderat form
uppträdande arter synas sålunda här blott Ranunculus repens
och Rumex Acetosella samt möjligen de båda Luzul a-arterna
ännu åtminstone visa benägenhet att intränga bland och med
någon framgång kunna upptaga kampen med den
ursprungliga vegetationens arter. Något som helst skäl att förmoda,
att den naturliga örtfloran genom invasion af dessa sydliga
kulturogräs skulle vara hotad till sin existens, föreligger
emellertid ej! Liksom dessa synas äfven alla andra i större
mängd och största yppighet här förekommande ruderatarter
vara att betrakta såsom fullständigt ofarliga härutinnan. Öppen,
väl gödd mark är här uppe en nödvändig förutsättning för
deras fulla trefnad. Så länge människan med köksaffall etc.
godt marken utanför stugknuten, har det visat sig, att
ruderat-floran alltjämt frodas och mången gång rent af förvånar
genom sin yppighet. Öfvergifves byggnadsplatsen, har det
återigen visat sig, att ruderatväxterna tidigt försvinna. Många af
min jämförande iakttagelser somrarna 1903 och 1913, särskildt
vid Vassijaure, visa otvetydigt detta.
Till sist må det tillåtas mig att med stöd af ofvanstående
något mera i detalj bemöta några af Bengt Bergs uttalanden
i uppsatsen »Svenska Turistföreningens ödemarksförstöring».
Såsom det farligaste och mest fruktade kulturogräset
framhåller Bengt Berg Matricaria inodora. »De små, späda
fjällörterna äro inte vana att skjuta i höjden, att grena sig
kraftigt o. s. v., och de stå därför alldeles maktlösa mot en
växt rned Matricarias energi», säger han. Och han meddelar
tvenne bilder af ymnig och yppig Matricaria omedelbart
utanför knuten af en af Turistföreningens byggnader vid Abisko.
»Dessa bilder visa», heter det, »artens utbredningsförmåga»
och »dess täthet i bestånd, genom hvilken ingen fjällört
någonsin skall kunna sticka upp sitt hufvud mer.» »Bilderna
belysa det fall, då Matricaria på egen hand spridt sig och
förkväft den ursprungliga floran.»
För den med Matricarias utvecklingsmöjligheter mindre
väl förtrogne måste detta låta rent af fasaväckande. Men hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
