Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra dukar under för de upprepade misshandlingarne, och sällan få
blommorna utveckla sig till de märkliga korattrödabären,»källarhalsbären»fl
un hvilka nya buskar skulle Växa upp. — På Uppsala städs
blomstermarknad sälübjudes ofta tibasten under sin blomningstid. Man gör sig
inga betänkligheter’ att ta med rubb och stubb från hemängen, i Det
verkade tragikomiskt att denna påskafton få höra en gumma från Lägga*
— tibasten måste nu för tiden hämtas allt längre och längre bortifrån >
—, som torgförde omkring 25 tibästbuketter med 5 —6 grofva grenar:
i hvarje, klaga öfver, att tibasten höll på att utrotas i hennes trakter.
Under det sista kvartseklet har jag sett den allt mer aftaga i
Uppsalas omgifningar, och man behöfver ej vara någon profet för att
spå dess fullständiga tillintetgörelse inom en snar framtid, om den
nuvarande vandalismen får fortgå. Tyvärr gå också erfarenheterna från
de andra städer i vårt land, i hvilkas kringliggande flora tibasten ingår,
i samma riktning. Med dessa rader har jag velat fästa
uppmärksamhet på detta sorgliga förhållande. Skulle vi inte kunna komma öfverens
om att låta Daphne få varå absolut i fred? Hon är dock en vårens
underbara klenod, som vi mottagit från forntiden, och som vi äro
skyldiga att lämna eftervärlden i okränkt arf.
(U. N. T. d. 14. 4. 1914.) /?. 5.
»Bergakungens sal» förstörd. Vid Krokeks gamla
gästgifvaregård på Kolmården, vid den uråldriga gränsen mellan Svea och Göta
land, där östgötarna i gamla tider aflöste sörmlänningarna på
konungens Eriksgata genom landet, låg strax inne på Sörmlandssidan,
alldeles vid vägen ett litet berg med en stenhäll framför sig åt vägen till.
På hällens yta aftecknade sig genom naturens lek en ganska tydlig
rundbågeport, så att det hela för den af bergafolk och troll
befolkade fantasien blef en utomordentlig bergakungens sal med sin port.
Och snart var sagan färdig och sången susade i skogen där bredvid.
En flicka kom från Stafsjöhållet för att gå till Johanniterbrödernas
klosterkyrka i Krokek en julottesång — men så gick hon af vägen och
»klappade på bergadörrn med fingrarne små: Statt upp du höge
bergakung, drag låsen ifrån!» Och där stannade hon i åtta långa år.
Under århundraden har denna plats, vacker och fredad, omhägnats
af hembygdskärlek, den har utgjort ett mål för mångas vandring och
gifvit de förbipasserande en liten fläkt af sång och saga med som
uppmuntran under vägen.
Nu är detta förstördt. Okunnigheten och pietetslösheten ha
beröfvat platsen och vårt land äfven detta stycke poesi. Järnvägen, som
förut detroniserat den gamla, förnämliga samfärdselorten, blef än en
gång ödesdiger för stället, fastän denna gång mera direkt. Arbetärna,
som i vintras satte broar o. d. för den nya järnvägen
Norrköping-Järna, funno hällen och berget lämpliga att klyfvas till sten åt fästena
i en bro, som leder öfver bäcken vid Hyttan, ungefär 3 kilometer söder
om Krokeks gästgifvargård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
