Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Såsom riksantikvarien påpekat i sin ofvannämnda framställning
till länsstyrelsen, torde stenen närmast vara att anse såsom
naturminnesmärke och borde därför rätteligen skyddas som sådant.
Kamerajakt i Dalaskogarna.
Från skogsfågellekar och älgmarker.
Den vackra försättsplanschen med rubriken »Orrspel vid
sjö-stranden» samt de sex småbilderna på vidstående sida utgöra
reproduktioner af fotografier, tagna af skogvaktaren Wictor Gustafson i
Fredriksberg, Säfsnäs s:n, Dalarna, som varit nog tillmötesgående att
ställa sina intressanta »jakttroféer» till vårt förfogande.
På försättsplanschen ses i förgrunden en präktig orrtupp i fullt
spel med uppburrade halsfjädrar och utbredd stjärt. Helt nära honom
bakom den torra trädstammen urskiljer man en af hans medtäflare och
på starrängen på andra sidan den smala sjöviken till höger ytterligare
tre spelorrar. På den första af småbilderna, som tagits vid samma
orrlek och på precis samma plats som det nyssnämnda fotografiet, ser
man den närmaste orrtuppen taga en paus mellan spelen. Den andra
bilden i samma rad visar två stridskämpar, stående mot hvarandra
färdiga att när som helst drabba samman.
Om de därpå följande båda snapshotsen lån tjäderspelet skrifver
den skicklige kamerajägaren själf i ett bref till årsskriftens redaktör:
»Den något skymningsdunkla gruppen med tjädertuppen, omgifven
af sina hönor, lyckades jag taga ungefär en kvarts timme efter det
tuppen från nattkvistspelet flugit ned för att fortsätta på marken. —
Tänk, om till denna grupp funnits mera ljus, eller ock om jag haft ett
ljusstarkare objektiv till mitt förfogande! — Den ensamma spelande
tjädern är tagen någon dag senare en stund före soluppgången från
samma ’atelier’, en koja af mossflak. . .»
Och om den femte bilden i ordningen heter det i samma bref:
»Älgtjuren stod för hund på c:a 60 stegs afstånd. Jag drog mig på
magen till den sista granbusken i kärrkanten och skar med knifven
bort grenarna, för att få ett hål lagom stort för kameraglaset.»
På den sjätte och sista bilden slutligen, se vi en liten nyfödd
älg-kalf, som hittats i skogen. Älgkalfvens långa ben tyckas ännu vara
så osäkra, att han måste stödjas af gossen för att kunna stå för kameran.
Åtminstone orr- och tjäderfotografierna samt den första af
älgbilderna höra utan tvifvel till de intressantaste och mest svårtagna
fotografier af lefvande djur, man hittills haft tillfälle att se här i landet.
Äfven ur ren fotografisk synpunkt lämna de icke mycket öfrigt att önska,
detta trots att kamerajägaren är fullkomligt själflärd som fotograf och
den apparat, han haft till sitt förfogande, är en helt vanlig och enkel
sådan med plåtar i storleken 8x12 cm.
T. H—L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
