Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
prosadikt, en klangfull hymn, som fängslar och tjusar med sällsam kraft.
I ett färg- och bildrikt, men alltid konstnärligt utformadt språk lefvandegör
han de små bevingade varelserna i deras naturliga omgifning, där de
sjunga ut sin fröjd öfver lifvet och gömma sina ömma omsorger bland
vårblommor och spirande grönska, det må nu vara i det rika
Skånelandets löfskogsdälder eller i de lappländska fjälltrakternas björk- och
videregioner.
En mera prosaiskt anlagd läsare skulle måhända känna sig frestad
till den anmärkningen, att författaren under stundom går något för långt
i sin lyriska hänförelse, men ingen kan förneka, att denna hänförelse
är äkta, och hvad som möjligen skulle kunna tolkas som en böjelse
för naturmystik är i själfva verket uttryck för en intuitiv känsla och
förståelse för den eller den fågelns speciella väsen och innerliga
samhörighet med den lilla värld, där han under fortplantningstiden lefver
och rör sig.
Så här skrifver han om vår mästersångare, den nordiska näktergalen:
». . . Du väcker oss en majnatt, då allt är tyst och drömmer. Du
vill ha fest och klang. Ty när du kommer, är det här det långa
bröllopsgillet, då det böljar lif genom natt och dag. Ut i dunklet, ut i
stillheten slungar du dina låtar — klarvaket står allting still och hör.
Spanande vändes allt mot dig, som med toner fyller skogarnas rum —
ensamma lilla fågel, som lågt i kvistverket, öfver gräsen och blommorna,
vågar kalla hela världen. Med skilda stämmor talar du till skilda väsen
— lockande låter din flöjt, sjungande tonar din klang af vattendropp
och malm, smatter trillar som af kastanjetter, och snarrande, skvattrande
tvingar du med skrämsel.
Med en gång blir det åter tyst — du vill icke bli funnen. Och
allt hvad du väckte andas ångan af jorden, doften af vildörterna och
det unga löfvet. Och Venus skänker från sin nattblå himmel sin ljufva
stjärneblick. — — —»
Och om näktergalens stamförvant, rödstjärten, heter det bl. a.:
»Det är som en festdag, då det flaggas med nya och gamla dukar, när
han och svarthvita flugsnapparen äro återkomna en solig morgon i
april. Sprittande af lif och klädd i färgglad högtidsskrud, ståtar han
som en småfågelfolkets ädling. Om natten har han farit hemåt från
solländerna, där allt var färg, som brann och tindrade. Här uppe i
den ännu nakna varen lyste ingen före honom. — — — Han blir
människornas ögonfägnad, när han kommer, likt buskarna och träden
som löfvas, och blomstren som spira, späda i örtagårdarna, och han
smeker deras öron i de tidiga vårdagarna, innan de skickligare sångarna
kommit för att öfverglänsa honom.. .»
För att skildringarna icke skola tyngas af för många torra
sakförhållanden, har författaren vidtagit den välbetänkta åtgärden, att under
varje särskildt kapital i ett med mindre stil tryckt tillägg samla alla
detaljuppgifter om bonas beskaffenhet samt om äggens storlek och utseende m. m.
Att dessa efterskrifter liksom texten i öfrigt innehålla en mängd
nya rön och iakttagelser samt hitills obeaktade detaljer af största värde
behöfver knappast sägas. Särskildt har man anledning vänta sig många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
