Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
föreliggande bok. Den är på sätt och vis en monografi öfver Tåkerns
fågellif, dock så begränsad, att förf. inskränkt sig till de mest typiska arter,
som äro hemma och häcka där. De otaliga skaror, som vår och höst
gästa där en kortare eller längre tid, nämnas mera i förbigående.
Men skildringen skulle ej vara fullständig, om man ej tillika finge
något reda på sjöns växtlighet och en allmän öfversikt öfver dess
omgifningar. Förf. inleder därför sitt arbete med en serie af läckra och
fina växtbilder samt vyer öfver sjön med tillgränsande bygd. Därefter
kommer — ära den som äras bör — turen först till Tåkerns stoltaste
prydnad, svanarna. Det är en ståtlig rad af underbart vackra bilder,
som förf. lämnar. Man vet ej hvilken man skall beundra mest. Man
tycker sig nästan höra plasket af de breda fötterna, när man ser de
mäktiga fåglarna tagna i uppfloget. Skumstänket yr ännu långt bakom
dem, så skarp är bilden. Man tycker sig kunna lyssna till den metalliska
klangen af de flygandes hvinande vingslag. Huru ståtligt tronar ej svanen
på sitt bo vid sidan af sina nyss kläckta ungar o. s. v.
I texten får man ock en detaljerad och trogen framställning af
dessa fåglars dagliga lif, men äfven en antydning om de svårigheter,
som varit förbundna med anskaffandet af bildmaterialet. Närmast efter
svanarna tagas, måhända för kontrastens skull, de små säf- och rörsångarna,
och täcka äro i sanning dessa bilder ur deras hemlif, och likaså ur
Säfsparfvens. Den bruna kärrhöken, säger förf., »var en mycket svår
fågel», och det kan man godt förstå. Men desto mera fägnesamt bör det
vara både för honom och dem, som få njuta af hans verk, att erhålla
sådana utomordentligt fina bilder af denna intressanta och sällsynta
fågel. Jag skulle tro, att de äro utan motstycke. Tofsvipornas,
brushanarnas, strandpiparnas, snäppornas och bäckasinernas lif ägnas
nästa serie af bilder jämte text. Därefter följer Tåkerns talrika, skrikiga
och trätgiriga plebs, sothönsen, som i mångfaldiga tusenden bebo sjöns
olika delar. Bland änderna nämner förf. ej snatteranden såsom häckfågel,
hvilket den dock torde vara, ehuru sällsynt. Men gräsand, skedand och arta
ha alla lämnat bidrag, liksom bland dykänder brunand och vigg. Några
flygbilder af brunänder äro genom sin fullständiga skärpa märkliga, om
man blott besinnar den fart, dessa fåglar ha. Skrattmåsar och fisktärnor
äro genom sin markerade teckning och doppingen genom sin
karakteristiska gestalt tacksamma objekt att återgifva, och de ha också här
kommit till sin rätt.
Bokens sista kapitel handlar om den till sjön gränsande Dags mosse
och dess typfågel, storspofven, som förf. tydligen med en viss förkärlek
behandlar både i ord och bild. Kanske blir hans naturskildring ännu
varmare och intensivare där än på flertalet andra ställen, men hela boken
är stämningsfullt och känsligt skrifven, på samma gång som de
biologiska iakttagelserna ej lämna något öfrigt att önska med afseende
på naturtrohet. Att bilderna äro af sällspord skönhet har redan
framhållits. De vittna såväl om den fotografiska teknikens fulländning som
om författarens förmåga att utnyttja densamma. Allt som allt torde det
kunna sägas, att arbetet är en prydnad af första rang för vår litteratur.
Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>