- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1917 /
76

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

76

mycket enkel i afseende på florans sammansättning, men
stämningsfull genom kontrastverkan mellan idgranarnas dystra
grönska och det ljusa löfverket hos ek och björk. En
murgröna har klättrat högt upp i kronan af en bland de största
idgranarna, men synes icke finna sig riktigt tillfredsställd
med belysningen, ty hvarje fruktställning innehåller endast
helt få bär. Beskuggningen på marken är så stark, att
gräsväxten fläckvis är klen. Detta är förmodligen orsaken till
att gallring emellanåt företages, såvida ej idvedens
användning som slöjdvirke skulle vara anledningen. I gamla tider,
då hemväfning idkades mer än nu, var idgranens tunga och
hårda ved mycket eftersökt till skyttlar, och professor
Conwentz har bland fornfynd i museerna påvisat träskålar m. m.,
som förfärdigats af detta träslag. Nu är kännedomen om
virkets egenskaper kanske ej allmänt spridd. Ett faktum är
emellertid att idgransgrenar påträffas i rishögarna på holmen.
Under mellantiden mellan mina besök på platsen i juni och
augusti förra året hade ett af de största träden blifvit fälldt.
Endast stubben och i rishögen några grenar vittnade, att ett
sekelgammalt träd här måst skatta åt förgängelsen. Om man
blir nedstämd af att se förödelsen i denna så att säga enkla
form, blir man det ej mindre, då man påträffar idgranar,
som kvistats så högt upp i kronan, att de se ut som de
granruskor, som uppresas till äreportar vid bröllop på
landsbygden. Ett dylikt exemplar ses på en af de bifogade
bilderna. Idgranen tål icke stark beskärning. Såret öfvervallas
ej lätt. Ofta uppstår röta, och veden blir fördärfvad i en
stor del af stammen, utom det att trädet förlorar sitt
naturliga utseende. Trädgårdskonstnärer må säga hvad de vilja,
men ett träd är vackrast, när det får utveckla sig på
normalt sätt.

På en karta öfver 3/4 mantal Binge, upprättad af G. Köhler
år 1904, faller det stora idgransbeståndet inom fig. 154, som
emellertid är skiftad i två delar, utan att stängsel blifvit uppsatt.

Ägare till den västra delen med idlunden är för närvarande
Oskar Andersson i Binge.

En fotografi från Stora Idholmen med ett par af de största
idgranarna finnes i Rutger Sernander, Sveriges Växtvärld,
Ljus 1900, s. 95 — 96. Sernander kallar lokalen Idhagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:13:33 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snf/1917/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free