- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
4

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av gnejsgranit, som ej minst tack vare klimatförhållandenas
särdrag är lätt vittrad. Vind och rinnande vatten bortföra
hastigt de fina produkterna. De lösa jordlagren äro icke i
detalj undersökta. Bottenlagret bildas mestadels av lera, och
med undantag för ravinernas sidor och bottnar är myllan
jämförelsevis tunn. Nere i dessa är, av vegetationens yppighet
att döma, marken näringsrik och väl dränerad. Av stor
betydelse för vegetationens fördelning är vidare den
omständigheten, att fasta berget på stora ytor går i dagen, samt
förekomsten av blockrik mark i ravinernas högre delar och kring
bergsrötterna. Frånvaron av horisontella, mellan höjder
belägna ytor gör, att försumpad mark endast i mycket ringa
utsträckning är förhanden.

Parkens östligaste parti utgöres av ett brant berg, som bär
det från vår synpunkt olämpliga namnet Västerberget, vilket
gärna kunde omdöpas. Den inom området belägna toppen
(som icke är den högsta) är dettas högsta punkt, 91 m. ö. h.
Väster och sydväst om berget ligga tvenne större klippbackar,
som endast genom obetydliga sänkor skiljas från detsamma.
Tillsamman bilda dessa tre ett sammanhängande höjdparti,
begränsat av tvenne raviner, av vilka den västligare är mycket
längre och djupare än den andra. Den förra utgör
naturparkens kanske skönaste avdelning, fylld som den är av den
yppigaste vegetation. Bäckarna, som under vintern och våren
äro vattenrika och bilda små pittoreska fall, föra under
sommaren föga eller intet vatten. Vid foten av den västra platån
sammanflyta de, varefter bäcken rinner fram genom en något
bredare dalgång, där lunddälden når hög utbildning. Det
ställe, där bäcken lämnar området för att styra kurs på
Slottsskogsdammarna, är lägsta punkten, 17 m. ö. h.
Höjdskillnaden uppgår alltså till ej mindre än 74 m.

Väster om den västra bäckdalen reser sig åter ett högt
berg, av vilket dock endast en mot norr framskjutande udde
faller innanför staketet. Även detta berg är ställvis mycket
brant och har inom vårt område en höjd av 75 m. Det
begränsas av en dalkjusa, gemenligen kallad Stenbrottsdalen,
emedan tills för några år sedan gatsten slogs därstädes, och
genom vilken dal sedan gammalt stråkvägen gått till
Finnsmossen (»Näckrosdammen»). Inhägnaden avskär nu denna
väg. Själva dalbottnen har föga ursprunglig vegetation, varför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free