Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
föredragande arter, såsom Peucedanum, Carex fulva, Lycopus
och andra. Denna typ efterträdes åter något högre upp av
en skog, där hasseln dominerar över alen, så att vegetationen
snarast gör intryck av hasselskog med ur denna uppstickande
alar. Beskuggningen är här mycket stark och markfloran
obetydlig (Luzula pilosa, Oxalis, Majanthemum, Trientalis,
Phegopteris).
Sin extrema utbildning når hasselskogen på västsidan
av Västerberget nära parkens sydgräns, ty här lyser
trädskiktet nästan alldeles med sin frånvaro. Marken är mycket
blockrik. Här växer bl. a. blåsippan. Såväl här som på
många andra ställen i både skog och på hällmarken
förekommer Lonicera periclymenum. I den västra ravinen
uppträder den som typisk lian; omspinnande alstammarna, når
den 5—6 m. över marken och kan nog betecknas som en
sevärdhet.
Medan i östra delen av området, där höjderna så att säga
mera oförmodat resa sig, älskogen tämligen tvärt upphör
för att ersättas av hed i någon form, finna vi i den centrala
delen andra skogssamhällen inkilade mellan nämnda typer,
längre ned mot de öppna kulturfälten lövängar (som delvis
hällre förtjäna kallas ekskog), högre upp i bäckdalen
björkbackar och björkskog.
Lövängarna utgöra obetydliga, men därför icke mindre
viktiga remsor. Trädfloran karaktäriseras främst av ek, mest
Q. robur, men även Q. sessiliflora. Verkliga jätteekar finnas
tyvärr icke, men flera äro ståtliga och vackra, den största
mätande 331 cm. i omkrets. De tjockaste och största
tillhöra robur, men flera sessiliflora-individ ge ej denna mycket
efter. Utom ek förekommer al, asp, rönn, hägg, oxel och
vildapel. Den senare är visst icke inskränkt till lövängen,
utan förekommer nog något talrikare i övergångsbältet mellan
skog och ljunghed, där den under blomningstiden utgör en
framstående prydnad. Vidare kunna nämnas hassel, brakved,
slån, hallon, björnbär, rosor och olvon samt en eller annan
Berberis. Kaprifol spelar fortfarande stor roll. Örtfloran är
ganska fattig och tål ingen jämförelse med de bekanta
lövängarnas i andra trakter. Nämnas må Anthoxanthum, Agrostis
tenuis och stolonifera, Melica nutans, Luzula pilosa, Carex
pallescens och pilulifera, Majanthemum, Rumex acetosa, Ane-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
