Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
jag över fyndet och gav order om, att den nya fågelarten
skulle skyddas. Svarthakedoppingen fann sig också väl här,
och nu häcka åtskilliga par i viken *.
Talrikast och bullersammast av alla vattenfåglarne är
sothönan. Ehuru kråkorna årligen röva bort sothönsägg i
massa, läggas nya kullar, och tillgången minskas ej, utan
snarare tvärtom. Över huvud taget ha sothönsen ju ökats
i hela vårt land på de sista 50 åren. Dock har hon just
vid Mälaren, och då troligen just här också, funnits i
åtminstone omkring 200 år. Såsom bevis härför kan nämligen
anföras, att Linné omtalar sothönan i ett av sina ungdomsarbeten,
som skrevs år 1731. Han meddelar t. o. m.; att hon då
för tiden bland folket vid Mälaren var känd under namnet
»bläsklacka». Detta namn är ganska kännetecknande, ty det
lämnar ju häntydning, dels på den för sothönan så
karaktäristiska vita pannplåten (»bläsen») och dels också på ett
av fågelns många läten.
Det har också uppgivits, att rörhönan eller den grönfotade
sumphönan skulle finnas och häcka i Hjälstaviken. Detta är
emellertid ett misstag. Denna art har veterligen ej iakttagits
i viken, men däremot fanns hon förr vid några dammar uppe
vid slottet och lade där årligen flera kullar, men jag tror,
att hon nu åter försvunnit därifrån.
Försvunnen är tyvärr också den vackra svarta tärnan, som
förr fanns ej blott här, utan på Linnés tid även i Föret vid
Ultuna. I stället har på de senaste åren skrattmåsen inkommit
och bildat en koloni, som nu är mycket talrik2. Denna
fågelart hör ju för övrigt till dem, som tilltagit i antal och
skaffat sig nya boplatser litet varstädes i Södra Sverige bland
annat också i Tåkern under de senare årtiondena.
Inne i de täta vassarne här bo åtskilliga fåglar, som man
sällan eller aldrig får se men väl kan få höra. Detta gäller
om den småfläckiga sumphönan och vattenrallen.
1 Då Naturskyddsföreningens medlemmar sedermera fingo i smärre sällskap
ro omkring på viken för att bese fågellivet, hade ett av dessa sällskap nöjet att få
rädda en vacker hane av denna art, som fastnat i en ryssja, lyckligtvis dock utan
att drunkna. Sedan han lösgjorts och släppts, såg han på sina räddare med sina
karmosinröda ögon och sam lugnt en stund liksom för att låta sig beskådas, så
dök han och var försvunnen.
2 Under rodden i viken sågos en mängd bon av skrattmås byggda på
hopdrivna samlingar av vassrör o.. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
