- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
23

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

Däremot kan man både få se och höra en del småfåglar,
såsom sävsparv och den muntra sävsångaren. Även
rörsångaren har på senare tider iakttagits.

Inne i de tätaste vassarne reder även den bruna
kärrhöken sitt bo, och han har här goda jaktmarker.
Vattensorkar och sothönsungar torde utgöra hans vanligaste byte.

På de tillgränsande ängsmarkerna äro flera olika vadare
hemma. Där höres storspoven vissla, och horsgöken
eller enkelbeckasinen gnäggar under vår och
sommarkvällarna. Tofsviporna tumla om i luften med sina rundade
vingar och låta höra sitt klagande läte, och bland
grästufvorna reder den lilla svartmagade kärrsnäppan sitt bo.

Alla dessa och kanske än flera äro sommarfåglar i
Hjälstaviken, men, såsom redan antytts, är fågellivet under
flyttningstiden ännu rikare. Då rasta här många andra arter. Strax
efter islossningen hör man här sångsvanarnas egendomliga
metalliska läte, och man känner igen dem redan på långt
håll därpå, att de alltid föra sina halsar raka och ej kröka
dem i S-form som knölsvanen. Knipor och viggar komma
också i flockar, och det händer, att en eller annan av dessa
glömma sig kvar vid det dukade bordet sommaren över.
Detta har däremot ej, såvitt jag vet, hänt med sjöorrar.
Vildgäss rasta här också ofta, men de beta på de närliggande
åkerfälten och söka blott vila och lugn på vikens vatten.

Av vad jag nu haft äran i korthet anföra, framgår ju
tydligt, att här i Hjälstaviken finnes ett utomordentligt rikt
fågelliv. Jag har också framhållit, att den förnämsta orsaken
härtill är den rikliga tillgången på föda för de olika arterna
liksom också, att här finnas lämpliga häckplatser. Men trots
alla dessa gynnsamma betingelser skulle säkerligen
förhållandena ej gestaltat sig så förmånligt, om ej en annan mäktig
faktor tillkommit, nämligen ett kraftigt skydd. Ägarne av
Ekolsund ha varit naturvänner, och långt innan naturskydd
kom på tal i vårt land, har dylikt praktiskt utövats här. I
främsta rummet böra vi med tacksamhet minnas den
framlidne, varmhjärtade naturvännen, Hovjägmästaren Patrick
Seton. Utan tvivel är det hans förtjänst, att stammen av
svanar och andra vattenfåglar förkovrats till vad den nu är.
När han föll ifrån, grepo lyckligtvis andra naturälskare in,
och viken med dess härliga fågelliv räddades. Den nuvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free