Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
industriens män ha hyst intresse för den. Sålunda utförde
A. Erdmann redan år 1875 en rätt noggrann undersökning
med ett flertal borrningar däruppe. Den sistnämnda
kategorien har dock i Komosse huvudsakligen sett ett utmärkt
spekulationsobjekt. Till en början var den också ganska givande
som sådant. De första uppgifterna av botanisk art ha lämnats
av R. Tolf, som i början av 1890-talet reste i dessa trakter.
Komosse är ej en enhetlig bildning. Tvärtom utgöres den
av en mängd delar, vilka äro sammanslutna till ett stort,
oregelbundet komplex, och vilka mer eller mindre fullständigt
skiljas åt genom sänkor med kärr, sluttningar med försumpad
skog eller moränkullar. Först och främst kan man dela upp
den i tre delar, som knappast ha något gemensamt, nämligen
norra delen — den egentliga Komosse — och de båda södra
delarna. Dessa senare skiljas från den förra dels genom stora
moränområden, Ramnö, Björnö, Mörkö och Vägabo, dels genom
sjöarna Trehörningen och Elsabosjön. Som gränslinje kan
dragas vägen Visnarholmen-Elsabo (se kartan). De båda södra
delarna, som ofta ej räknas till Komosse, ha ingen
förbindelse med varandra. De åtskiljas av skogklädd morän, som
sträcker sig från Trehörningens sydspets mot söder. Den
västra benämnes vanligen Bohestramossen, den östra
Vägabomossen, Johansjömossen m. m. efter de vid kanterna belägna
byarna. Den förra är ganska enhetlig, den senare mera flikig
och sammansatt.
I den egentliga Komosse inskjuter från norr ett brett
moränstråk, på vars södra ända byn Elmo ligger. Detta
tillsammans med en mängd moränholmar splittrar mossen i tvenne
delar, en östlig och en västlig. Den förra utgör den s. k.
Storemossen eller Slättmossen, som i söder och öster står i
förbindelse med ett antal smärre i sluttningarnas avsatser
belägna torvbildningar. Ett par större väl avgränsade partier
äro Svinhultsmossen i nordost och Klintömossarna i norr.
Västra delen utgöres av Björnsjömossen längst i söder,
Huljemossen väster om Elmo och Timmerhultsmossen längst i
norr. Väster om den mellersta ligga några smärre mossar,
som genom sumpiga skogar helt eller delvis äro skilda från
denna och från varandra. Bland dessa kan särskilt
nämnas den lilla mossen öster om Brännered, i vars ena kant den
egendomliga Päasjön är belägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
