- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
42

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

Björnsjön, belägen ungefär mitt emellan Ramnö och Elmo,
och i det allra närmaste även Päasjön, som nästan fullständigt
täckes av gungande starrkärr. På vissa ställen, t. ex.
Huljemossen och Timmerhultsmossen, finnes ett flertal gölar. Dessa
kunna vara djupare eller grundare och äro medelst
övergångsformer förbundna med höljorna. Ett helt gölkomplex
av säregen typ bilda de s. k. Äsebogölar.

Komosse ligger något öster om området för den högsta
nederbörden i södra Sverige. I medeltal uppgår den här till
c:a 700 mm. pr år. Ifråga om regnets fördelning är det
märkligt, att de typiska åskregnen undvika mossen. Man kan
gå där uppe och se, hur det regnar och åskar i norr och
söder, i öster och väster, men på mossen lyser solen klart. —
Fuktiga dimmor äro rätt vanliga. Ifråga om den mycket
omdebatterade frostländigheten avviker befolkningens uppfattning
från den allmänt vedertagna. Mossen skyddar från frost säger
man; och då man om kvällarna kommer nerifrån dalgångarna,
kan man tydligt märka, huru det blir varmare, ju högre man
kommer. I Nissans dalgång göra däremot vårfrosterna ofta stor
skada, och då blir det ofta Komosse som får bära hundhuvudet.

Jag skall nu försöka att i korthet skildra denna jättemosses
uppkomst och utveckling för att sedan i samband därmed ge
en bild av dess nuvarande vegetation.

Då den stora landisen för 9 à 10.000 år sedan drog sig
tillbaka från denna högplatå, blottades ett i stort sett jämnt
men här och där småkuperat landskap, där en del smärre
bäcken omedelbart upptogos av sjöar. Den enda av dessa,
som nu finnes kvar inom mossens område, är Björnsjön, men
den såg då ut på helt annat sätt än nu och låg ej på den
plats, där den nu ligger. Åt söder och väster sträckte den
sig vida över nuvarande sjöns gränser. Avloppet låg däremot
på samma plats som nu (d. v. s. ej där det nu enligt kartan
synes ligga). Vattenytan stod till en början c:a 3 m. under
den nuvarande. En annan sjö av ungefär samma storlek var
belägen inom Timmerhultsmossens centrala delar med utlopp
till Karlabäcken; och en tredje upptog det område, som nu
täckes av Äsebo gölar, och rann mot norr till Hulbäcken.

Vegetationen på platån utgjordes till en början
huvudsakligen av björkskog, i vilken på de torrare partierna tallen
förekom inblandad i stor mängd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free