Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TIMMERHULTSMOSSEN
SYDÖSTRA STORA GÖLEN
FÖRF. FOTO
15/9 1918
torvbildningen ytterst obetydlig, och de dåvarande ytlagren
blevo därför väl humifierade. Endast inom blötare områden
fortsatte den gamla vegetationen. På de torrare delarna
förekom säkerligen då och då mossbränder, och därigenom
uppkom den svarta, ofta kolhaltiga torv, som i mossprofilen bildar
den välbekanta gränshorisonten.
Mossens yta förblev dock alltjämt trädlös. Längs kanterna
och på en del av de uttorkade kärren inkom emellertid skog
och buskar. Bl. a. bildade ek och hassel vackra bestånd på
ett flertal ställen, varom nu kraftiga ekstockar och flera fynd
av hasselnötter bära vittne. Under denna tid hade sjöytorna
sin minsta utsträckning, och på deras gamla områden hade
ganska torrhets-älskande växtsamhällen kommit till utveckling.
Som nämnt förblev mossens yta trädlös, men längs kanterna
började dock skogen så småningom vandra ut. Men plötsligt
inbröt — likt sagans fimbulvinter som prof. Sernander så
målande uttryckt det — den subatlantiska tiden med kallt
och fuktigt klimat. Striden mellan skog och mosse vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
