Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Alltefter det stadium mossen nått, växlar dess ytvegetation.
Där den ännu tillväxer, härskar ljungmossen. Där finna vi
Andromeda och Oxycoccus, Eriophorum vaginatum och Scirpus
aastriacus, och i botten en svällande matta av den bruna
Sphagnum fuscum, den metallglänsande 5. magellanicam och
den rödlätta 5. nibelius.
Jämte ljungmossen träffa vi tuvdunmossen, där
vitmosstäcket huvudsakligen utgöres av S. magellanicum, och de
mer eller mindre vattenfyllda vitmosshöljorna. I svaga
lutningar bli tuvor och höljor långsträckta och orienteras
vinkelrätt mot lutningsriktningen. Över vida ytor sträcker sig detta
enformiga komplex av växtsamhällen, som under
högsommaren endast sparsamt livas upp av klockljungens ljusröda
blommor men under hösten skiftar i en purpurton från ljungen.
Endast på enstaka, höga tuvor träffa vi lavrika rishedar, vitgrå
bäddar av renlav eller glansigt mörkgröna revor av kråkbär
[Empetrum nigrum).
Inom denna mosaik av växtsamhällen förekomma vanligen
gölarna. Deras vegetation bjuder föga av intresse. Några
simmande vitmossarter, några grönalger och den slippriga,
vackert blågröna rödalgen Batrachospermum vagum; då och
då ett gungfly, som vandrar ut över den lugna vattenytan.
Endast i undantagsfall, som på Svinhultsmossen, där gölarna
säkerligen stå i samband med underifrån framsipprande vatten,
utvecklas en rikare vegetation av ett flertal Carex-arter,
blåsört {Utricularia), Sparganium och vattenklöver {Menyanthes
trifö Hata).
Där tillväxten avstannat, ha lavrika hedar i hög grad
inkräktat på såväl ljungmossen som tuvdunmossen, och i
höl-jorna ha vitmossorna ersatts av en liten grönalg, den
lilafärgade Zygogonium ericetorum. Klockljungen gynnas av denna
utveckling, och vi finna därför, att den tilltagit inom dessa
områden.
I närheten av bäckar, till vilka mossens ytvatten rinner
ner, utsättas de oväxtliga höljorna i detta sistnämnda
komplex lätt för erosion (som dock också kan ha andra grunder),
och så småningom gräver vattnet djupa rännor i torven,
så att höjdskillnaderna mellan tuvornas toppar och
rännornas botten ofta kunna uppgå till över en meter. Tuvorna
övergå då nästan helt och hållet till hedar, bland vilka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
