Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ossifragum, den vilda svärdsliljan, som den heter i folkspråket
här. Den är i sin guldgula prakt det andra av de stora,
nordatlantiska inslag, som skänka omväxling för ögat utan
att bryta enheten.
I sina övre delar överväxas bäckarna successivt av mossen
men vanligen ej fullständigt, utan större eller mindre »slukhål»
kvarstå och antyda bäckfårans gamla läge.
Lika fattigt som växtlivet är djurlivet, men det som finnes
är ståtligt. Mot hösten håller älgen gärna till häruppe i
ödsligheten, och då samlas även tranorna i flockar på
hundratals stycken. Eljes häcka här endast två eller tre par; och
ofta störes tystnaden av deras metallklingande läte. Vid
gölarna trives storspoven, och över kärren sväva ofta
fiskgjusen och höken spejande efter byte. Till och med längst
ute på de stora vidderna ha myror slagit ner sina »bopålar».
I Björnsjön och de större bäckarna finnes rätt mycket fisk,
gädda, aborre och mört, och i gölarna ett fattigt djurliv
huvudsakligen av vattenskalbaggar, bland vilka må nämnas
en utpräglat nordlig, guldkantad Dytiscus-avt.
Våra mossar ha vanligen ej lämnat stoff till folksägner och
myter, och det är därför så mycket intressantare att finna, att
Komosse dock i viss mån satt folkfantasien i rörelse, även
om man måste tillstå, att det material, som nu kan
uppsamlas, varken är rikhaltigt eller originellt.
Det nyktra betraktelsesätt, som utmärker vår tid, har
givetvis även påverkat befolkningens sätt att se mossen. Men
de gamla veta ännu att berätta, att förr i tiden utgjordes
hela mossens område av frodiga ängsmarker. Då var Mörkö
kungsgård, och under krigiska tider utkämpades många strider
här uppe. Då hade man mot stranden av Trehörnasjön byggt
den stora (isskjutna) vallen, och fienderna hade uppfört vallarna
på Storön. Men så kom digerdöden och gjorde slut på
folket, så att en del socknar blevo fullständigt ödelagda. Då
inträngde vitmossarna på de frodiga ängarna, och så
bildades mossen.
Enligt många gamla sägner finnes det i mossen eller på
öarna inuti den stora, förborgade skatter. Så berättas det
om en man, som vid en vandring över mossen plötsligt fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
