Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den estetiska sidan, förut antydd, får heller icke
förbises: ett rikt natur- och djurliv i en miljö, så mycket som
möjligt ordnad efter naturenliga principer utan konstlat
ingripande från människans sida.
Hur är det nu ställt med rovfåglarnas rätt att leva?
Gällande jaktlag klassificerar såsom skadliga djur bland andra
örn, falk, berguv, duv- och sparvhök, korp och kråka. Dessa
få saklöst fällas, om de inkomma »i gård eller trädgård,
ändock att jakträtt där icke tillkommer den därstädes boende».
I övrigt få de året runt fällas av jakträttsutövare, t. o. m.
när de ha späda ungar, som få dö den pinsamma svältdöden
efter föräldrarnas skamliga mördande för att de kanske för
ungarnas skull, således vid fullgörandet av sina
föräldraplikter, förgripit sig på något mindre husdjur. Är detta
rimligt och rätt? Skola dessa arma djur så hårt prövas för att
de följa de instinkter och levnadsvanor, som blivit dem
ingivna av en all vis försyn? Svaret torde ge sig självt,
åtminstone för den intellektuellt normala människan. Kan det
icke ha sitt stora etiska värde att få äga kvar några
fågelarter, som stå mycket högt i utveckling, som äro
inkarnationer av mod, kraft, snabbhet, sinnesskärpa och intelligens,
som äro en glädje för konstnärsögat och en stolthet för
naturdyrkaren? Och är det så alldeles visst, att icke den
skadlighet, för vilken rovfåglarna beskyllas, är överdrivet färglagd? 1
Tillåt mig låta några av de som »skadliga djur»
betecknade rovfåglarna passera revy och därvid låta sanningens
ljus lysa över deras gärningar, naturligtvis endast skisserat.
Främst nämner jag kungsörnen och havsörnen. Deras
förekomst i vårt land är mindre än sparsam; man kan med
fog begagna epitetet sällsynt. Den förre är undanträngd till
en och annan undangömd vrå i våra nordsvenska fjäll- och
skogsbygder, där han för ett skyggt och tillbakadraget
eremitliv. Skottpenningarna torde mindre än
naturaliesamlandet vara skuld till artens hastiga avtagande. Det är nu
visst och sant, att kungsörnen till stor del livnär sig av
harar samt annat villebråd, som han kan åtkomma på marken:
skadad eller i giller och snaror fastnad skogsfågel, en och
annan späd renkalv eller killing o. d. Om nu några harar
[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
