- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
85

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


i fjälltrakterna skulle bli hans byte, betyder nu detta så
mycket ens för jägaren? I luften kan han icke fånga sitt rov.
Men han lever också, och säkerligen till en större del, av
fjällemlar och dylikt lättfångat byte, vars efterhållande är en
ren förtjänst hos denne ståtlige jägare. Och i hans matsedel
ingå, när hälst så lämpar sig, döda, av honom tillfälligtvis
anträffade djur (as).

Havsörnen lever mest av fisk och dykänder. Dessa
senare ha som bekant i den allmänna hushållningen blott
ringa värde och fällas av jägaren mera som sport på
sträckfågelskytte än för bytets användande, och med hänsyn till
fiskevattnets vidsträckthet och örnarnas ringa antal torde
det betyda mindre än intet, om en del fisk hamnar i
magsäcken hos den alltid tilldragande, ståtlige, vid våra
havskuster så sparsamt uppträdande rovriddaren.

Båda örnarterna, som äro s. k. strykfåglar, ha att utstå
ivrig förföljelse under sina strövtåg om hösten och våren,
och särskilt är Skåne och den där sydligast belägna Skanörs
Ljung ett sannskyldigt Hades för dem. Om örnarna uttalar
sig professor EINAR LÖNNBERG i »Sveriges natur» 1910, sid.
100 och följ. på följande sätt, vari varje naturvän bör kunna
på det livligaste instämma: »Örnarna äro de största och
starkaste bland alla våra rovfåglar; de äro dock numera så
sällsynta, att den skada de göra, kungsörnen på hare och
havsörnen på dykänder, ej blir så svår. Då örnarna
dessutom äro våra ståtligaste fåglar, anstår det naturvännen att
med överseende tåla örnarnas konkurrens och ej utsätta dem
för alltför stark förföljelse, trots det att de av riksdagen
insatts bland jaktlagens skadliga djur».

Vidkommande falkarna må först nämnas jaktfalken, en i
sanning ståtlig uppenbarelse, som nu endast sparsamt bebor
Lapplands fjäll och där är en stor raritet till följd av en
hänsynslös äggplundring för förmögna liebhabrars räkning.
För övrigt anträffas han endast då och då under höst eller
vinter på sina strövtåg genom landet. Denna sällsport sköna
fågel borde därför helt fridlysas i trots av att han har nästan
uteslutande ripor på sin matsedel. Som allmängiltig regel
synes mig nämligen böra gälla, att, då ett djur, t. o. m. om
det är ett skadedjur, håller på att totalt försvinna ur ett lands
fauna, detsamma bör åtminstone för någon tid erhålla lagens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free