Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
ning, och riksdagen har endast haft att yttra sig över
detsamma — torde en rekapitulation av frågan här vara av
intresse, detta så mycket mera som dess behandling hittills
företett många nog så anmärkningsvärda och överraskande poänger.
Såsom man torde erinra sig, påkallades i en
riksdagsskrivelse av 1916 åtgärder »till skyddande av sådana fågelarter,
för vilka ur naturskyddssynpunkt och med hänsyn till deras
betydelse för lånt- och skogshushållningen beredande av skydd
må anses önskvärt». I skrivelsen betecknades uttryckligen
rovfågelfångsten med sax såsom en av »de faktorer, som
verkade förödande på vår svenska rovfågelfauna och som, om
allt finge fortgå som hittills, förr eller senare måste medföra
fullständig utrotning åtminstone av mera sällsynta arter».
Som motiv för detta påstående åberopades bl. a. statistiken
rörande rovfågelfångsten i Finland, varav framgår, att av hela
antalet där i sax fångade fåglar, högst 25 proc utgjorts av
såsom övervägande skadliga ansedda rovfåglar. »Med
hänsyn till det anförda», hette det härefter i skrivelsen, »torde
det med fog kunna ifrågasättas, huruvida det vore klokt och
överensstämmande med god hushållning att för att komma
ett visst antal skadliga fåglar till livs uppoffra, såsom man
med ledning av nämnda statistik kunde antaga, cirka tre
gånger så många nyttiga varelser, och detta med användande
av sådana redskap som saxarna».1
Vid den med anledning av riksdagsskrivelsen anbefallda
sakkunnigeutredningen2, som jämväl kommit att omfatta en
mängd andra jakt- och naturskyddsfrågor och som ännu icke
hunnit slutföras, ha vederbörande funnit det lämpligt att
lösbryta frågan om rovfågelsaxarna och avgiva utlåtande över
den i samband med andra spörsmål rörande jakt- och
fångstmedel. I detta betänkande komma sakkunniga efter en
ingående granskning av frågan till det resultatet, att användandet
av sax leder till svåra lidanden för fåglarna, att såväl
tramp-eller pålsaxarna som de med bulvan gillrade saxarna äro
fullkomligt blint verkande redskap, som fånga nyttiga likaväl
som skadliga fåglar, samt att andra tillräckligt effektiva medel
1 Se vidare Sveriges natur 1916, »En viktig naturskyddsfråga närmar sig sin
lösning», sid. 154 och följ.
2 Se Sveriges natur 1917, »Utredning om skydd för vissa däggdjur och
fågelarter», sid. 178 samt årg. 1919, »Fågelskyddsfrågor inför jaktsakkunniga», sid. 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
