- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
106

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

pålsaxen måste fästas vid stören eller trädet med en kedja,
för att den fångade fågeln icke skall kunna flyga bort med den.
Vid avgillringen blir fågeln följaktligen hängande vid fötterna

med huvudet nedåt, vilket givetvis
ökar offrets lidanden. Den tyngre
bul-vansaxen kan däremot, om man så vill,
gillras utan att fastgöras, då den vid
avgillringen vanligen faller till marken
med fågeln. I båda fallen måste fågeln
slås ihjäl, när saxarna vittjas, så framt
man icke, vilket ingalunda är
ovanligt, dröjer därmed så länge, att den
hunnit dö av svält.1

En framstående konstnär och
djurkännare berättade mig för några år
sedan på tal härom, hur han en gång
kommit i tillfälle att se en berguv,
som hittats fastsittande i en
rovfågelsax, av allt att döma död av
svält. Fågelns ytterliga magerhet och
utseende i övrigt vittnade tydligt om
de svåra och långvariga lidanden, han
fåttgenomgå, innan döden inställt sig.
Och en annan naturvän och
framstående jägare, direktör John Möllersvärd, Uppsala, skriver
nyligen i brev till mig: »Jag känner fall, då fångstmän
salubjudit rovfåglar, som, att döma av de utmärglade kropparna
och de tomma ögonhålorna suttit i saxarna, tills de svultit
ihjäl. Under alla förhållanden visa ju sådana fågelskelett, att
saxarna icke vittjats på länge. Även om det blir lag på att
gillrade saxar för rovdjurs- och rovfågelfångst skola vittjas på
vissa tider efter utläggandet, kan den saken aldrig kontrolleras
och kommer alltid att överträdas.»

De här efter tidskriften »Från jaktmarker och fiskevatten»
återgivna fotografierna av duvhök och glada i sax tala för
övrigt ett så klart och ojävigt språk, att alla vidare
utläggningar kunde tyckas överflödiga.

Vad beträffar rovfågelsaxarna sedda ur djurskyddsvänlig
synpunkt kan jag emellertid icke underlåta att ännu en gång

1 Då en rovfågel kan vara utan föda mycket länge, torde detta kunna dröja
i veckotal.

BULVANSAX,
GILLRAD I TOPPEN AV
EN BJÖRK

TKCKX. UR
»FUÄX
JAKTMARKER OCH
FISKKYATTEX»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free