Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
tagna i slagjärn med mjukt omlindade byglar, inom några
dagar eller veckor blivit krymplingar, till följd av att den av
saxen träffade, utvändigt skenbart oskadade, men invändigt
fullständigt söndertrasade, svullna foten helt och hållet torkat bort».
Domänstyrelsen söker göra gällande, att det skulle saknas
andra verksamma medel till rovfåglarnas efterhållande än
saxarna. I verkligheten finnes det många sådana medel. Vi ha,
utom krut och hagel, den av sakkunniga förordade »hökburen»,
vari fåglarna fångas utan att bliva skadade, och om vilken
Kolthoff säger, att den fångar bra och särskilt under hösten
är mycket lämplig, och vi ha det kanske ännu effektivare
»höknätet», ett sedan urminnes tider använt fångstdon, som
likaledes tager fågeln levande och oskadd. Ett tredje slags
giller för fångande av duvhöken är den av Kolthoff
konstruerade snarapparaten, som beskrives i »Vårt villebråd», och vari
hökarna bliva fångade om halsen och således dö mycket snart.
Mot k. maj:ts på domänstyrelsens och vetenskapsakademiens
tillstyrkan framställda förslag att giva rovfågelfångsten med
sax fri för var och en under tiden november—februari kan
till en början invändas, att ett dylikt stadgande skulle bliva
omöjligt att övervaka.
Förslaget motiveras av domänstyrelsen bl. a. därmed att
»så gott som alla våra rovfåglar, utom du v- och sparvhöken,
äro flyttfåglar och i regeln hava lämnat landet före den 1
nov. och icke hit återvända åtminstone före den 1 mars,
samt att ett uppsättande av bulvansaxar för fåglar mellan nämnda
data sålunda i regeln icke innebär fara för att andra fåglar
än duv- och sparvhök samt möjligen korp och kråka kunna
komma att fångas däri.»
Varje aldrig så litet fågelkunnig person kan upplysa om
det oriktiga och missvisande i en sådan motivering:
Av våra 11 inhemska ugglearter, som alla måste anses
synnerligen nyttiga för jordbruk och skogsbruk, äro 8 utpräglade
stann- eller strykfåglar och sålunda hotade av saxfångsten
jämväl under vintern. Detsamma gäller egentligen även om
kungarna inom vår fågelvärld, de numera så sällsynta örnarna,
i det att äldre individer såväl av kungs- som havsörn i
regeln stanna året om i närheten av sina häckplatser, medan
de yngre snarare stryka omkring än flytta. Jaktfalken, som
i likhet med örnarna förtjänar skyddas såsom ett levande
naturminnesmärke, är en typisk stannfågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
