Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Vetenskapsakademiens ovannämnda yttrande, som avgavs den 5 dec.
1917, var enligt referat i statsrådsprotokollet den 13 aug. 1919 av
i huvudsak följande innehåll:
»Genom ifrågavarande fördämning uppstode en sjö, som komme
att upptaga drygt hälften av den stora dalgång, som ginge fram genom
nationalparkens centrala del, och uppdämningen komme att i högst
väsentlig grad förändra förhållandena inom nationalparken och nedsätta
dess värde från naturskyddssynpunkt, särskilt i biologiskt hänseende.
Det ifrågasatta ingreppet vore sålunda synnerligen beklagligt från denna
synpunkt, men i betraktande av den ofantligt stora nationalekonomiska
vinst; som vore förbunden med det planerade företaget, ansåge sig
vetenskapsakademien ej kunna avstyrka vattenfallsstyrelsens framställning
allra minst i nuvarande tid, då ökad bränsle- och krafttillgång vore
ett livsvillkor för vårt land.
Då akademien alltså för sin del lämnade sitt bifall till
framställningen, skedde det under villkor, att vattenfallsstyrelsen läte sig angeläget
vara, att alla arbeten i samband med den ifrågasatta fördämningen
utfördes med största möjliga pietet mot naturen inom nationalparken,
så att denna ej mer än nödigt vanställdes; att den för arbetets utförande
anställda personalen hölles under sträng uppsikt, så att den ej genom
olaga jakt och fiske eller på annat sätt bröte mot
fridlysningsbestämmelserna för nationalparken; samt att den eller de personer, som i en
framtid skulle hava tillsyn över dammen, noga övervakades och ej tillätes
att förgripa sig på naturen inom nationalparken.
Slutligen ville akademien redan nu framhålla, att den förlust, som
Stora Sjöfallets nationalpark komme att lida, därest ifrågavarande förslag
komme till stånd, borde framdeles ersättas genom en reglering av
parkens västra gränslinje.»
Ärendets behandling fortsattes med största skyndsamhet, och innan
avgörande i sak träffats, beviljades av 1918 års riksdag 200,000 kr.
och av 1919 års lagtima riksdag 1 million kr. till regleringsarbetenas
påbörjande. Sedan tillstyrkande yttranden avgivits dels av k. bfhde i
Norrbottens län, som vid sitt bifall till förslaget fäste det villkoret, att
vid arbetenas utförande nödig hänsyn toges till lapparnas intressen,
dels av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och
kammarkollegium, framlade k. maj:t vid urtiman 1919 proposition av innehåll
att de för regleringen erforderliga områdena skulle fr. o. m. dag, som
k. maj:t ägde att bestämma, upphöra att vara nationalpark.
Propositionen avgavs den 13 augusti, och den 27 i samma månad beslöto båda
kamrarna utan diskussion att skänka sitt bifall till förslaget.
Som en blixt från klar himmel kom det kortfattade meddelandet om
beslutet. Knappast ett ord om hela den viktiga frågan hade dessförinnan
funnit väg till pressen!
Så hade då vår värdefullaste nationalpark, ramen kring norra Europas
mäktigaste vattenfall, den sista någorlunda trygga tillflyktsorten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
