- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
166

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

inom Forsmarks socken i Öregrundsgrepen belägna skären Höggrund,
Tallhällan, Lovan, Malören och Rönn, dels även för det kronan
tillhöriga skäret Skrubban i Nätra socken, Västernorrlands län.

Det förstnämnda förslaget har utgått från professor Einar Lönnberg,
som i skrivelse till vetenskapsakademien fäst uppmärksamheten på, att
den vassrika Örebroviken bl. a. hyser sådana sällsyntheter inom den
svenska fågelvärlden som brun kärrhök, blå kärrhök och rördrom. För
ovannämnda skärgårdar i privat ägo har fridlysning begärts av respektive
ägare, direktör G. Pott och med. dr W. Gårdlund, Stockholm, samt
frih. L. av Ugglas, Forsmarks bruk, för kronoskäret Skrubban av
borgmästare G. Åkerblom och kronofogde R. Westmän, Örnsköldsvik.

Ett par av ögrupperna, nämligen Sundsskären och holmarna i
Öregrundsgrepen, har redan kommit i åtnjutande av ett visst skydd, dock
tyvärr icke, såsom sökandena önskat och vetenskapsakademien föreslagit,
enligt naturskyddslagen utan genom på domänstyrelsens tillstyrkan
utfärdade k. kungörelser, i vilka föreskrives, att på skären i fråga jämte
omgivande vatten all jakt på andra fåglar än rovfågel,1 korp och kråka skall
vara förbjuden t. o. m. 1923. Något förbud mot landstigning på holmarna
under fåglarnas häckningstid — en nödvändig förutsättning för ett effektivt
fågelskydd i ett fall som detta — innehåller fridlysningen däremot icke.

Slutligen må nämnas, att vetenskapsakademien nyligen lämnat sin
tillstyrkan till en av Gotlands skarpskytte- och jägargille m. fi. gjord
framställning om fridlysning enligt § 11 i naturskyddslagen av några
på Gotland förekommande sällsynta fågelarter, nämligen dvärgmås,
skräntärna, svarttärna, småtärna och långnäbba.

Fridlysning av märkliga fruktträd. Genom Sveriges Pomologiska
Förening ha igångsatts åtgärder för fridlysning av ett antal äldre
fruktträd, som på grund av sin historia eller betydelse för landets fruktodling
ha ansetts böra bevaras som naturminnesmärken. Ett par av dem torde
på grund av tidigare meddelanden vara bekanta för årsskriftens läsare.
(Se »Sveriges natur» 1919, »Gamla fruktträd. En naturskyddsuppsats
av Thorild Wolff», sid. 26 och följ.) Ansökan om fridlysning ha sålunda
inlämnats för moderträdet till Grenna Rödpäron (det s. k. Per
Braheträdet) och det gamla päronträdet på Borgholms Kungsladugård, vilket
lär vara planterat av Karl X Gustaf. Likaså ha medtagits ett vid
Stenbrohults kyrka växande äppelträd, som enligt sägnen planterats av Linné
samt moderträden till Säfstaholmsäpplet och Stenkyrkeäpplet.

Trädgårdskonsulent Ch. Reimer, som upptäckt det Linnéanska
äppelträdet, skriver därom, att det egentligen endast är det yttre av stammen
som återstår och som genom årligen framväxande skott, blivit föryngrat
och på så sätt bevarats till eftervärlden.

Trädets växtplats är centralt belägen, omedelbart intill Stenbrohults
kyrka, där prästgården fordom var belägen. Trädets friska skott bära
årligen rikligt med frukt. Äpplena äro små, i smaken något liknande
citronäpplen, och hålla sig friska hela vintern.

1 kurs. av red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:28:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snf/1920/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free