- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 /
175

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

frågar man sig nog inför detta förhållande: vad är det som drivit
dem hit? Varför har den ståtliga skräntärnan — ett fult namn, det
franska »La grande hirondelle de mer» är vackrare — jätten bland
alla tärnor, hon som trives inom fyra världsdelar och vilkens vingar
bära henne över haven och öppna hela världen för henne, varför har
hon slagit sig ned just på de två fattiga öarna, Ljusskär och
Löfjeskär, utanför Södermanlands kust? Dessa skär erbjuda väl icke något
särskilt tilldragande; de äro inte för mer än tusenden andra längs den
svenska kusten. Havet omkring dem med sin rikedom på strömming
kan icke locka henne, ty hon färdas ändå miltal inåt kusten för att
hämta sötvattensfisk till maka och ungar. Människorna här äro väl
icke häller särskilt vänliga mot fågelvärlden — därom kunna åtskilliga
vittnen bland fåglarna tala. — Men icke dess mindre har skräntärnan
här slagit sig ned och på de två öde skären bildat de rikaste
samhällen som finnas i hela Europa. Nog ligger där, såsom Bengt Berg
framhåller, över detta, liksom över så mycket annat bland företeelserna
inom fågelvärlden, gåtfullhetens stora lockelse.

En helt annan är orsaken till grågåsens sällsynthet. Hon är en
urgammal invånare i vårt land och hit kom hon väl långt tidigare än
människan samt byggde och bodde sedan länge i otaliga skaror i hela
södra och mellersta Sverige. Ursprungligen var hon sålunda ingalunda
någon sällsynt fågel, men en hänsynslös jakt och en förödande
bo-plundring ödelade den forna rikedomen, så att nu av den mäktiga
stammen endast finnas några små spillror kvar, vilka sökt sig en
tillflyktsort bland öarna inom vår östra skärgård. Men även här äro
grågässen, trots markägarnas försök att skydda dem, alltjämt utsatta
för förföljelse.

Det ligger något oerhört tragiskt i detta ödeläggande av en så härlig
fågelart som denna, och man måste erkänna det berättigade i den
harm som dikterat Bengt Bergs ord, då han på tal om plundringen
av gåskolonier, varvid dessutom 27 ejderhönor skjutits — tjufskyttarna
blevo dömda till endast femtio och tjugufem kr. böter, men intet
skadestånd — säger: »skola vi här i landet allt framgent ha sådana
domstolar och sådana åklagare och sådana lagar till hjälp för de vilda
djurens skydd som vi ha nu, så få vi till slut bara människor och
kråkor kvar på våra kuster».

Det är med djup sorg man inför detta såväl som inför en mångfald
liknande fall nödgas konstatera huru oförstående befolkningen inom
vida trakter av vårt land står inför de lagbestämmelser som avse att
skydda vår djurvärld från ödeläggelse. Skärpta straffbestämmelser och
ökad bevakning kunna nog bidraga till det bättre, men jag tror dock
att de ej kunna göra allt. Ty, såsom Bengt Berg själv framhåller,
det hade vakats och vaktats över holmarna, där gässen bodde, men
icke dess mindre lyckades förr eller senare en båt från Rånekusten en
natt eller en dimmig morgon komma i land på en av holmarna, och
så plundrades den lilla gåskolonien. — Varken de dyrkfria kassaskåpen
eller städernas goda polisbevakning eller de stränga straffbestämmelserna
mot inbrottsstölder utgöra någon säker garanti mot tjuvar i rikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1920/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free