Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
just vad svenska jägare och jaktvänner behöva veta. Den unge jägare,
som lärt sig innehållet i Nya Jaktboken, sitter inne med den rätta
teorien och behöver endast lära sig att tillämpa den i praktiken för
att utveckla sig till en god jägare.
Särskilt känner jag mig manad att tacka författaren för det sakliga
och fördomsfria kapitlet om räven. Visserligen ha på senare tider
åtskilliga jägare, som ingående studerat rävens levnadsvanor, både i
press och facktidskrifter sökt påvisa överdrifterna i talet om graden av
detta djurs skadegörelse å vildnaden, men jag tror det är första gången
frågan i en speciell jaktbok blivit bedömd på ett objektivt sätt.
Högdahls Jaktbok är alltigenom väl genomtänkt, varför den med
nöje rekommenderas till en var jägare och jaktvän.
Upsala i april 1920.
John Möllersvärd.
Tidskrift för Hembygdsvård, utgiven av Samfundet för
Hembygdsvård. Redaktör: Fritjof Hazelius. Årgång I, första
häftet 1920.
Samfundet för Hembygdsvård, som kan se tillbaka på en snart
fyraårig framgångsrik verksamhet, har fr. o. m. detta år börjat utgiva egen
publikation, »Tidskrift för Hembygdsvård» med samfundets styrelseledamot
dr Fritjof Hazelius som redaktör och under medverkan av ett stort
antal andra inom olika grenar av hembygdsvården verksamma fackmän
och auktoriteter.
Tidskriftens första häfte, som omfattar c:a 5 åttasidiga ark i
kvartformat, framträder i enkel och värdig utstyrsel och inledes med en
välskriven och medryckande uppsats av samfundets ordförande lektor Karl
Starbäck, vari redogöres för samfundets program och dess verksamhet,
sådan den utvecklat sig dels i form av upplysningsarbete, dels i form
av direkta ingripanden under samverkan med olika myndigheter och
sammanslutningar.
Till sist vädjar författaren till våra fosterlandsvänners offervillighet
för anskaffande av nödiga medel till hembygdsvårdens bedrivande samt
slutar med följande varmhjärtade och tänkvärda ord:
»— — — £n strid för bevarande av säregen svensk kultur och för
dess förnyelse på fäderneärvd grund måste dock alltid vara en kamp
för något av det bästa vi äga för oss själva och ha att giva åt andra.
Betänk dock att människan lever icke av bröd allena: Men kulturen
är en produkt av människonatur, och grundvalen för människans daning
är hemmet, hembygden och hembygdens natur. Hur underbart väl funnen
är icke devisen i Nordiska muséets sigill »Känn dig själv»! Men vilja vi
detta i anda och sanning, må vi då lyda maningen: Älska din hembygd»!
Häftets andra stora uppsats har till författare arkitekten lektor Karl
Berlin, Malmö, och behandlar en av hembygdsvårdens allra viktigaste
sidor, vården om byggnadssättet, speciellt på landsbygden. På ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
