Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Spillersboda, en till bryggor vid Lindalssund och 10 längre ut, till
Ljusterön, Furusund, Blidösund, Sandhamn,Djurö —Vindö, Möja,
Nämdö—Runmarö och Dalarö—Nynäs. Antalet villor längre
ut från staden är dock för våra nutida begrepp obetydligt, om
man undantar några centra: Furusund med Köpmanholm etc.
med 102 villor och lägenheter, däribland de bekanta Ham-
merska, Sandhamn med 43, Stafsnäs med 33 och Dalarö med
186 inkl. Små-Dalarö. A Runmarö, Vindö och Möja finnas
upptagna vardera en villa eller lägenhet, i Blidösund 3 stycken,
Ornö och Utö synas varit utan båtförbindelse. Nu torde
antalet villor och uthyrda lägenheter enbart i Blidösund uppgå
till c:a 150, och t. ex. på Utö har uppstått ett alldeles nytt
fashionabelt villacentrum.
Om vi överblicka de nyss anförda data, finna vi, att redan
för mycket länge sedan en mycket livlig trafik ägde rum ända
ut på de yttersta skären, t. o. m. livligare än i våra dagar.
På Hårsten t. ex., där det i forna dagar som nämnt var både
krog och kyrka och folk i banko som slogos om fiskgrunden,
är nu mycket stillsamt även under säsongen på hösten. Endast
Svartlögabor och möjligen någon enda Möjabo fiska där nu
sin vinterströmming (möjaborna som idka drivfiske i vattnen
omkring gå ej i land). Vad den bofasta befolkningen beträffar
höll den sig av de ovan anförda exemplen att döma märk-
värdigt konstant hela 1700-talet, men ökade hastigt under
1800-talet för att mot århundradets slut åter avta i yttersta
skärgården. I stället har i allt snabbare takt en invasion av
sommargäster skett så långt ut som ångbåtarna gå.
Av dessa data kan man först och främst sluta det, att
knappt någon fläck och alldeles säkert intet större område
finnes i Stockholms skärgård, som är alldeles orört av
människan. Det blir blott fråga om gradskillnader. Om man
sedan försöker parallellisera befolkningsdata med vad vi veta
om det vildas utrotningshistoria i skärgården, synes det i
förstone svårt att få fram någon förnuftig parallellism. Den
allra yttersta skärgården besöktes säkert fordom årligen av
ett större antal människor än nu, och likväl torde alla iakt-
tagare vara eniga om att t. ex. vad fågellivet beträffar såväl
individ- som artantalet i allt snabbare takt avtagit och avtar
(jfr t. ex. [22]). Emellertid måste man tänka på att åtmin-
stone större delen av de fiskare, som förr i så stort antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
