Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För min personliga del anser jag, att nu är tiden kommen
att till en sådan lugn och saklig behandling upptaga frågan
om naturskyddets ställning till en kulturfaktor, som i sin
storartade expansion allt mer och mer kommit ej blott i
beröring utan även i allvarlig kollision med detsamma. Jag
syftar på turistväsendet.
Vad innefattar begreppet turist? Turisten är en resande för
nöje, idrott, rekreation eller bildning. Däremot böra t. ex. ej
jägare, fiskare, sådana som resa i sitt yrkes tjänst eller för
vetenskapliga undersökningar kallas turister. Att övergångar
och i mängd finnas bland det i landet färdande folket
behöver jag givetvis ej här framhålla eller taga hänsyn till.
Jag ber att först som sist få uttala, att jag håller
turistväsendets omfattande utveckling under de sista decennierna
som en kulturföreteelse av stor nationell betydelse, som det
gäller stödja och leda. Det är nyttigt, det är nödvändigt
att svenskarna resa omkring och lara känna sitt eget land.
— Det är i förbigående sagt endast beklagansvärt, att de då
skola behöva kallas »turister». Vern har infört detta
förskräckliga ord, som nu ej står att utrota eller ersätta?
Och så vill jag säga ifrån: för egen del lägger jag ej två
strån i kors för att inleda den s. k. »turistströmmen». De
millioner, vilka man viftar med som ett pius i vår
handelsbalans, lämna mig oberörd, men ej att hela bygder av vårt
land förvandlas till uppland för ett kontinentalt hotellväsen,
verkande som rötsår på gammal hederlig svensk kultur. Om
min ställning i denna fråga behöver jag för övrigt ej orda
mycket, den sammanfaller med och är så mycket bättre
uttryckt än vad jag förmår av Albert Engström och
Karlfeldt, särskilt i inledningen till den senares uppsats i
Turistföreningens årsskrift 1927.
Det kan emellertid ej hjälpas, att där turisterna gått fram,
där har den fria naturen måst lämna dem sin tribut, ofta i
en oroande eller rent ödesdiger utsträckning. Detta beror ej
enbart på okynne och okunnighet, det ligger i hela det
moderna turistväsendets egenart och fordringar.
När en gång den bok blir skriven, som till ett helt
sammanfattar det korta men fullständigt avgörande slutskedet i den
mångtusenåriga kampen mellan svenskarna och Sveriges natur,
kommer man att häpna över* i vilken utsträckning landsvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
