Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Sådana idéer utvecklade jag ofta för min vän Wöhler,
som lyssnade till dem med stort allvar. Det är nog på
sådana diskussioner han syftar, då han, med en reservation
för några specialkulturer, avsedda för hararna, om kulturerna
1887 i Karlsöboken 1915 pag. 100 säger: »När man bortåt
20 år senare i vårt land började tala om och försöka
till-lämpa naturskydd, hördes även en och annan röst klandra,
att till Stora Karlsö blivit införda arter, som förut ej tillhört
dess flora.» — Förf. beklagar, att han, liksom andra vid denna
tid i vårt land »hade föga aning om, hvad naturskydd kräfver»,
och att han »icke ratat dessa buskar vid omnämnda
plantering». Utplanteringen av de inhemska lignoserna försvarade
han dock i det längsta. Mina skäl att t. ex. insående av
främmande exemplar av på ön vilda Sorbus-avter genom
hy-bridisations-fenomen förvirrade och skadade studiet av detta
märkliga släkte, som på Karlsöarne och Snäckgärdet (där
liknande planteringar företagits) ha sina tvenne formrikaste
förekomster i Sverige, beto nog ej mycket. Jag tror dock,
att han sista årtiondet ej planterade ett träd eller en buske
utanför Hien.
Den andra sidan av Wöhlers Karlsö-gärning är den
vetenskapliga och pedagogiska.
Under hans ungdom hade bönderna i Eksta, Fröjel och
Klinte en rikedom av naturnamn på Karlsöarne, namn av
åldrig klang och ofta av uttrycksfull skönhet. Dessa namn
intresserade honom i hög grad. Han preciserade dem ytterst
samvetsgrant i topografien och bevarade dem noga i sitt
utomordentliga minne. Då det gällde att vid skildringar av
öarnas naturhistoria — jag tänker t. ex. på Munthes
grundläggande arbeten — få till underlag en rationell topografisk
nomenklatur, blev denna minnesskatt, som han frikostigt
öppnade för Karlsö-forskare, av ett alldeles särskilt värde.
För upptäckten av kulturlagren i Stora Förvar, på sin tid
en av de viktigaste inom den svenska stenåldersforskningen,,
ha vi Wöhlers skarpblick att tacka. Att utgrävningen blev
av är också hans verk, ej minst därigenom att han
intresserade sin vän Gustaf Retzius för saken. Han sörjde mycket
över att vännen Lars Kolmodins gigantiska material från den
mödosamma utgrävningen i årtionden fick ligga nere och att
huvudparten av de betydelsefulla skelettfynden blivit förlagda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
