Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIG. 7. HÄCKTERRÄNG FÖR LJUNGPIPARE
REGENERATIV HÖGMOSSE MED TUVOR OCH HÖLJOR
FÖRF.
FOTOJUNI 192 6.
från år och ibland t. o. m. på samma tuva. Kråkorna sköta
om att man kan finna nylagda spov- och ljungpipare-kullar
långt fram i juni månad. Vid ett av mina besök på Stora
gungflyet fick jag se en kråka komma seglande från en av
strandskogarne, och hon visste tydligen om, att det fanns
några spovungar gömda bland tuvorna på ett visst ställe av
maden, ty så direkt och utan tvekan flög hon till platsen.
Av gamla och bittra erfarenheter förstodo spovarna väl hennes
avsikter, och högst uppbragta flögo de henne till mötes.
Kråkan lät sig emellertid icke avskräcka i första taget. Under
bataljen uppenbarade sig en ny rövare — en sparvhök.
Mot denne rovriddare hyste båda parterna tillräckligt stark
ovilja för att kunna göra gemensam sak — en högst
vanlig politik. Glömt var därför spovarnas och kråkans
privata mellanhavande, och under gemensam attack drevs
höken i väg. Kråkan erinrade sig sedan åter spovungarna,
och trots den hjälp mot höken, som spovarna erhållit, ansågo
de det icke rådligt att låta bundsförvanten stanna kvar, och
efter mycket skrik och väsen drog kråkan hem till sin skog igen.
Ängpiplärkan är mycket allmän isynnerhet inom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
