Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
god regel att vara försiktig. Tycker han att vi äro honom
för nära, simmar han långsamt och värdigt längre ut i sjön,
men skulle han anse att omständigheterna kräva en snabbare
förflyttning, dyker han ett stycke. Endast såsom en sista
utväg gör han sig mödan att lyfta — så vitt möjligt i
motvind, och alltid måste han en längre sträcka piska
vattenytan med vingarna, innan han lyckas höja sig däröver.
Tager man sig tid att noga observera honom, märker man,
att, när han icke anser någon fara vara för handen, flyter han
jämförelsevis högt, men kommer man honom litet närmare,
sjunker han betydligt djupare ned för att icke blottställa onödigt
stor del av sin kropp. Sjunkandet lär åstadkommas genom
utpressande av luft ur luftsäckarna. Gärna vänder han också
bröstet till för att icke utsätta hela bredsidan för en möjligen
hotande fara.
Förutom redan omnämnda häckfåglar finnas på den södra
madens kärrartade områden dubbelbeckasiner tämligen
allmänt och enkelbeckasiner i stort antal. Bo av
halvenkla beckasinen påträffades av jägmästare Wibeck år
1897 vid »Blådöpet» i södra delen av Store mosse. Vid
Kävsjön har jag ej iakttagit denna fågel, vilket ju dock ej
alis utesluter, att den alltjämt förekommer häckande inom
andra delar av Store mosse.
En annan vadare, som visar sig litet varstädes ute på
Stora gungflyet men även på övriga sankmarker omkring
sjön, är kärrsnäppan (Tringa alpina), som här lätt kan
finna lämpliga platser för bobyggnad.
Stora gungflyet var ett av grågässens förnämsta
häckningsområden, på den tid dessa ännu funnos i trakten. De voro
då ganska allmänna såsom häckfåglar, men det är nu omkring
40 år sedan de försvunno. Anledningen till att de övergåvo
trakten är nog framför allt den ivriga förföljelse, för vilken
de blevo utsatta. Skulle återinplantering av grågäss
någonstans hava utsikter att lyckas, torde det vara här, ty stora
delar av gungflyet äro alldeles idealiska grågåsmarker.
Frånvaron av större Phragmites-bestånd är säkerligen en
av de viktigaste orsakerna till att skäggdoppingen
förekommer så sällsynt; icke ens med säkerhet årligen häckande.
Bidragande orsak härtill är också sjöns ringa djup — vid
normalt vattenstånd ett medeldjup av omkring Va m. och inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
