- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1928 /
85

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kring offerkällan på Lunnelid

Av RUD. SÖDERBERG

Om den germanska diktningen i sin starka och friska
naturuppfattning har sitt mest livseggande skönhetsvärde, är det
ett arv den tagit från släkten, som stått denna natur närmare
än vi. I den folkdiktning, vars rötter gå långt ner i tiden och
som därför icke känner några författarnamn, i folksagorna
och folkvisorna, finner man. som känt, de bästa vittnesbörden
härom.

Vi kunna säkerligen också gå bakom historiens gryning
och se detta drag i dess begynnelse hos den gode
hedningen, då han utvalde sina offerlundar, kultplatser och
gravställen. Man stöter nämligen på tecken, om man gör sig möda
att tyda det forntida landskapet, som visa, att en
uppskattning av naturskönheten nog måste bidragit till valet av dem.
Till sådana platser lockar för övrigt den fagra naturen
människan den dag som är.

Det finns i sagodiktningen ett annat senare vittnesbörd om
att man hade sinne också för det egenartade, det som lade till
någonting utöver det vanliga i en trakts natur. Man
uppmärksammade märkliga föremål, gav akt på egendomliga landformer
och landkonturer, och man tyckte, att de hade något särskilt
att säga till om. I sagans eller sägnens gestalt, det enda sätt,
varpå deras egenheter kunde förklaras, länkade fantasien sina
skapelser till dem. Där sådana sagor uppstått, är det
tydligtvis det bästa beviset för, att de kommit till på den orten.

Det förhåller sig stundom så, att det just är dessa föremål
eller former vi på nutidsspråk kalla naturminnen.

I Västergötland norr om Älvsborgsbygden, där markens
mjuka terräng icke döljes av sammanhängande skogar och
en gammal åkerbrukskultur gynnats av en bördig jord, bör
man kunna finna exempel härpå. Det beror på, att många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1928/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free