Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Limsjön med strandområde inom Leksands socken, Kopparbergs län,
(t. o. m. 1930) samt de inom Bodens stads område belägna delarna
av Bodan, Bodträsket och Avan, där all jakt efter sjöfågel t. v.
förbjudits intill utgången av 1931.
I de fall, då fridlysningens innebörd här ovan icke närmare angivits,
avser den förbud mot jakt efter fågel, utom korp och kråka samt icke
fridlysta rovfåglar, i vissa fall även havstrut.
T. H-L
Fotografering av korp
(Se försättsplanschen nr 5)
I något av de branta bergstup, som finnas litet varstädes väster om
sjön Åsunden i Västergötland, inom Tvärreds socken i Älvsborgs län,
brukar ett gammalt korppar ha sitt bo. Varje vår reparera de upp
något av sina fem gamla bon — alla belägna på någon liten hylla i
någon av de mest otillgängliga bergväggarna.
Under åtskilliga år hade jag brukat titta till dem och mer och mer
umgåtts med tanken att försöka fotografera dem vid boet.
Men korparna äro ju intelligentare och slugare än de flesta andra
fåglar, och i tre år misslyckades jag mer eller mindre grundligt. Under
tiden kom jag underfund med att det likväl fanns möjligheter att kunna
lyckas, och dessutom lärde jag mig åtminstone hur man inte borde
gå till väga.
Byggandet av försåtsanordningen måste ske med utomordentlig
försiktighet, och så att korparna fritt fingo tillfälle att liksom vara
kontrollanter för bygget och övervaka att intet misstänkt doldes inom
detsamma.
Det år jag lyckades (1927) gick jag aldrig ända fram till korpboet
och låtsade ej ens om att jag såg det, fast jag måste hålla till endast
några meter därifrån, och detta därför att korparna skulle få leva i den
tron, att arbetet med mitt gömsle ej på något sätt hade med korpboet
att göra.
Endast en sådan detalj som den, att jag på grund av bergväggens
formation var tvungen att där inne i mitt gömsle halvt hänga i en
lina, är en ganska lång historia. Korparna hade nämligen vant sig
vid att i nedre änden av linorna brukade jag alltid hänga, och de
hyste därför verklig förskräckelse för alla utför bergväggen hängande
linor, vilkas båda ändar de ej kunde se.
De blevo emellertid överlistade, och när allt var klart, hade jag
tillfälle att nästan dag för dag studera korparnas vard om sina ungar,
från det ungarna voro nykläckta, och till dess de blevo flygfärdiga.
Ulricehamn i mars 1928
Folke Persson
10 — Sveriges Natur 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
